Det är Mid-Autumn-Festival. En höstfest då månen firas som har väldigt gamla anor. Det går att klicka på bilderna för att se dom större. Det kan man göra med nästan alla bilder jag publicerar här på bloggen.
Kan någon gissa i vilken stad vi befinner oss? Rubriken är en ledtråd. Var inte rädd att gissa fel och kom gärna med flera gissningar. Kul om många vågar försöka.
fredag, juni 26, 2009
sommar , sol och kanske bad
Den här veckan har jag tillbringat en stund varje dag på någon strand med barnen. Helt underbart väder. Äntligen sol och värme. Blir det sol och varmt några dagar slänger kvällstidningarna alltid upp löpsedlar om vädret och hur länge värmen ska stanna. Större delen av juni har ändå varit ganska kylig så visst är det skönt att det blivit sommar men än tycker jag inte vattnet har hunnit bli så varmt. Behövs lite mer än några dagars sol. Men mina barn och väldigt många andra verkar gilla att bada i det 18-20 gradiga vattnet. Fast som svensk ska man väl helst bada bara det är sol och vattnet är isfritt. En februari var jag och några vänner i Malaga i södra Spanien. Det var kallt både i luften och vattnet. Men några av mina kompisar skulle givetvis bada. Havet låg ju där och var isfritt. Malagaborna passerade stranden iklädda jackor och halsdukar. Några galna svenskar tog ett dopp och hävdade hurtigt att det var "skönt och friskt". Jag nöjde mig då, liksom den här veckan att bara bada fötterna. Bad i svenska skpgsjöar kan ha sin charm men det går inte upp mot långa finkorningar sandstränder vid havet , helst ett varmt hav.
torsdag, juni 25, 2009
Moderskärlek
Den här tavlan heter Moderskärlek och är målad 1882 i Cadiz av en då 22 årig Anders Zorn. Zorn kanske är mest känd för sina så kallade Zorn-kullor , stora yppiga , nakna , gärna badande dalkullor.
Zorn har dock målat mycket mer än bara stora , frodiga kvinnor. Han var en flitigt anlitat porträttmålare i societeten både i Sverige och utomlands och idag finns hans målningar på konstmuseer i hela världen.
Zorn reste också väldigt mycket och tillbringade långa perioder i Spanien , mest i Madrid och Cadiz, där han målad. Han vistades i Spanien 1881-1885 och lärde sig till och med språket. Just tavlan Moderskärlek som föreställer en mamma i Cadiz och hennes barn är hans mest kända spanska tavla. den är idag i privat ägo.
Zorn reste ganska mycket och blev berömd och anlitat som porträttmålare i länder som Spanien , Portugal , USA , England, Frankrike och Tyskland. Han besökte även Ryssland, Ungern , Turkiet och reste runt i Nordafrika.
Visst känner man verkligen att det finns moderskärlek hos den unga kvinna i Cadiz som Zorn målade av på 1880-talet. En tavla man blir varm och glad av.
Zorn har dock målat mycket mer än bara stora , frodiga kvinnor. Han var en flitigt anlitat porträttmålare i societeten både i Sverige och utomlands och idag finns hans målningar på konstmuseer i hela världen.
Zorn reste också väldigt mycket och tillbringade långa perioder i Spanien , mest i Madrid och Cadiz, där han målad. Han vistades i Spanien 1881-1885 och lärde sig till och med språket. Just tavlan Moderskärlek som föreställer en mamma i Cadiz och hennes barn är hans mest kända spanska tavla. den är idag i privat ägo.
Zorn reste ganska mycket och blev berömd och anlitat som porträttmålare i länder som Spanien , Portugal , USA , England, Frankrike och Tyskland. Han besökte även Ryssland, Ungern , Turkiet och reste runt i Nordafrika.
Visst känner man verkligen att det finns moderskärlek hos den unga kvinna i Cadiz som Zorn målade av på 1880-talet. En tavla man blir varm och glad av.
Änglar och demoner
Jag hade tänkt lägga upp bilder men något verkar strula. Återkommer senare med bilder och tänkta inlägg. Tills vidare tänkte jag höra om någon som läser här har sett filmen Änglar och Demoner. Jag har blivit lite sugen på att se den. Inte för att det är bioväder just nu men svensk sommar är nyckefull , om några dagar kan det vara 12 grader och regn om vi har otur. Jag har inte läst boken. Har läst Da Vinci koden av samma författare och såg även filmen när den kom. Men varken bok eller film imponerade särskilt mycket på mig. Så jag kanske skulle skippa Änglar och Demoner också. Eller är det en mycket spännande och sevärd film?
Etiketter:
film
tisdag, juni 23, 2009
La noche de San Juan
I kväll och i natt firas i Spanien Festividad de San Juan eller La Noche de San Juan. Johannes Döparens natt. Det är en sorts spansk midsommar med gamla anor. Mest firas det runt kusterna och störst och mest känt är firandet i Alicante. Själv har jag upplevt det både i Cadiz och i trakten av Malaga och det var ordentligt firande där. Min kanariska kompis som lämnade Madrid ungefär samtidigt som jag har berättat om ett ordentligt firande även i Las Palmas.
På kvällen den 23 juni beger man sig ner till stränderna där eldar tänds. Man kan skriva upp något man önskar sig på en papperslapp och bränna den i elden. Sen ska man vid midnatt våga sig ut i vågorna och doppa huvudet sju gånger och sen hoppa över elden lika många gånger. På grund av brandrisken finns numera ofta restriktioner kring eldandet och man kanske har någon eller några organiserade eldar. På natten kan man också titta på fyrverkerier över många stränder.
När det är spansk fest är det självklart alltid gott om mat och dryck. människor tar med sig mat och dricka till stränderna och sitter där och festar hela natten. I Malaga passerade jag en strand tidigt på morgonen 24 juni och det syntes tydligt att tusentals spanjorer kvällen innan hade ätit och druckit på stranden. Stranden var helt otroligt skräpig. Men dom som hade tillbringat natten där hade säkert haft väldigt kul. Spanska folkfester brukar vara väldigt roliga.
Etiketter:
Spanien,
traditioner och fester
svensk husmanskost vs thaikäk
Jag tillhör dom som är väldigt förtjust i asiatisk mat då främst från syd- och sydost-Asien. Gärna mycket grönsaker och starka kryddor. Utbudet av vegetarisk mat brukar också vara mycket bra i olika asiatiska kök, något jag som varken äter kött eller fisk uppskattar. Så är jag dessutom galen i ris , äter hellre det än potatis och pasta och blir aldrig less på ris.
Svensk husmanskost är däremot inget jag är så vansinningt imponerad av. Väldigt mycket kött och lite grönsaker och dåligt med kryddor. Saker som pölsa , kalops , pannbiff med lök , paltbröd , leverbiff, blodpudding , rotmos och fläsk med löksås känns inte som våldsamma gastronomiska äventyr direkt. Dom flesta av oss tänker nog på det vi åt i skolan när såna här rätter räknas upp. För hur många svenskar idag gör sin egen kalops eller sin egen rotmos till söndagsmiddagen? Vi äter troligen oftare spagetti och köttfärssås än dillkött.
För ett tag sen träffade jag en thailändsk man som sedan länge var bosatt i Sverige. Han hade kommit hit i tonåren och gått en svensk kockutbildning. Sen han kom till Sverige hade han och hans familj tillbringat en del av varje vinhter hios släkten i Thailand och han umgicks mycket med andra thailändare.
Han åt gärna thai-mat men helst svensk husmanskost som var hans stora passion. Jag har en thailändsk kompis som är precis tvärtom , får hon välja äter hon helst enbart thaimat. Finns det något godare än svensk husmanskost sa han till mig och började räkna upp rätter som förde mina tankar till en skolmatsedel när jag var barn. Nu tror jag att viss svensk husmanskost tillagad av kockar på restaurang är en helt annan upplevelse än skolans mat. Det kan säkert vara jättegott. Den här thai-svenska kocken som vurmade så för den svenska husmanskosten har en egen restaurang som bara serverar svensk husmanskost. Eftersom han hade svåret att förstå min skepsis mot svensk husmanskost har jag lovat att någon gång titta förbi på lunch. Jag har ju faktiskt flera gånger varit både i den närbelägna thai-restaurangen och sushin ett stenkast från hans ställe. Så varför inte prova något nytt , ovanligt och exotiskt och satsa på svensk husmanskost näta gång jag lunchar i området. Då får jag mig dessutom en trevlig pratstund.
Svensk husmanskost är däremot inget jag är så vansinningt imponerad av. Väldigt mycket kött och lite grönsaker och dåligt med kryddor. Saker som pölsa , kalops , pannbiff med lök , paltbröd , leverbiff, blodpudding , rotmos och fläsk med löksås känns inte som våldsamma gastronomiska äventyr direkt. Dom flesta av oss tänker nog på det vi åt i skolan när såna här rätter räknas upp. För hur många svenskar idag gör sin egen kalops eller sin egen rotmos till söndagsmiddagen? Vi äter troligen oftare spagetti och köttfärssås än dillkött.
För ett tag sen träffade jag en thailändsk man som sedan länge var bosatt i Sverige. Han hade kommit hit i tonåren och gått en svensk kockutbildning. Sen han kom till Sverige hade han och hans familj tillbringat en del av varje vinhter hios släkten i Thailand och han umgicks mycket med andra thailändare.
Han åt gärna thai-mat men helst svensk husmanskost som var hans stora passion. Jag har en thailändsk kompis som är precis tvärtom , får hon välja äter hon helst enbart thaimat. Finns det något godare än svensk husmanskost sa han till mig och började räkna upp rätter som förde mina tankar till en skolmatsedel när jag var barn. Nu tror jag att viss svensk husmanskost tillagad av kockar på restaurang är en helt annan upplevelse än skolans mat. Det kan säkert vara jättegott. Den här thai-svenska kocken som vurmade så för den svenska husmanskosten har en egen restaurang som bara serverar svensk husmanskost. Eftersom han hade svåret att förstå min skepsis mot svensk husmanskost har jag lovat att någon gång titta förbi på lunch. Jag har ju faktiskt flera gånger varit både i den närbelägna thai-restaurangen och sushin ett stenkast från hans ställe. Så varför inte prova något nytt , ovanligt och exotiskt och satsa på svensk husmanskost näta gång jag lunchar i området. Då får jag mig dessutom en trevlig pratstund.
Etiketter:
kulturskillnader,
mat och dryck
måndag, juni 22, 2009
Umeboshi
En av mina japanska kompisar äter ofta onigiri det vill säga en japansk risboll fylld med ett noriark på utsidan och umeboshi på insidan. Jag har flera gånger blivit bjuden och risbollen och nori är gott men ume har jag inte riktigt lärt mig uppskatta. Smakar väldigt speciellt. Vet inte om det går att få tag på i Sverige , knappast på ica men möjligen i specialbutiker som säljer asiatisk mat. Men jag har sett det på någon svensk sushirestaurang.

Umeboshi är en sorts inlagda japanska plommon (som egentligen är mer besläktade med aprikoser), mycket populära i japan. De serveras gärna tillsammans med ris t.ex. instoppad i en onigiri eller som måltidstillbehör eller snacks. Umeboshi är extremt salta och sura och det kan nog behövas viss tillvänjning för att uppskatta umeboshi. Jag har ännu inte kommit dit.
I Japan anser man dem mycket hälsosamma, och sägs vara bra för allt från att bota förkylning till att ge ett längre liv. Den saltsura inläggningen har också en konserverande effekt, vilket också är en av anledningarna till att man stoppar dem i risbollar för att de ska hålla längre.
Råa lär ume-plommonen i princip vara oätliga, så det krävs att de torkas, saltas och läggs in innan de blir användbara. I umeboshi-lagen har man oftast tillsatt perillablad (shiso-blad) som ger en rödare färg. Umeboshi förekommer även i form av puré som används som smaksättning.

Onigiri fyllda med ume
Umeboshi är en sorts inlagda japanska plommon (som egentligen är mer besläktade med aprikoser), mycket populära i japan. De serveras gärna tillsammans med ris t.ex. instoppad i en onigiri eller som måltidstillbehör eller snacks. Umeboshi är extremt salta och sura och det kan nog behövas viss tillvänjning för att uppskatta umeboshi. Jag har ännu inte kommit dit.
I Japan anser man dem mycket hälsosamma, och sägs vara bra för allt från att bota förkylning till att ge ett längre liv. Den saltsura inläggningen har också en konserverande effekt, vilket också är en av anledningarna till att man stoppar dem i risbollar för att de ska hålla längre.
Råa lär ume-plommonen i princip vara oätliga, så det krävs att de torkas, saltas och läggs in innan de blir användbara. I umeboshi-lagen har man oftast tillsatt perillablad (shiso-blad) som ger en rödare färg. Umeboshi förekommer även i form av puré som används som smaksättning.
Umeboshi
Etiketter:
Japan,
mat och dryck
Ropa Vieja - gamla kläder
Filmen Sällskapsresan är en klassiker som dom flesta svenskar har sett. Huvudpersonen Stig-Helmer och ett gäng svenskar åker på charter till Gran Canaria över jul. Dom bor på den fiktiva turistorten Nuevo Estocolmo. Sivan som spelas av Kim Andersson blir på planet uppraggad av José en spanjor som ska hem och fira jul med familjen. Han säger att ska hon bo på Nuevo Estocolmo kommer hon inte att få se mycket av Kanarieöarna och bjuder ut henne på en äkta spansk restaurang dit inga turister kommer. Dom går ut. Han tar med sin mamma som sitter vid ett annat bord och övervakar paret. Så äter dom till hennes förvåning gamla kläder - ropa vieja - en kanarisk pyttipanna.
Ropa vieja brukar innehålla kött ,kikärtor och grönsaker och kryddas med vitlök , örter, saffran och lite annat. Men precis som när det gäller pyttipanna är det lite "man tager vad man haver" och blandar ihop kylskåpets rester. Det finns säkert hur många recept som helst på ropa vieja. Om det är någon smaksensation vet jag inte men medge att namnet är lite småroligt. Skulle ni bli sugna på att laga er egen ropa vieja finns ett recept på svenska här
Ropa vieja brukar innehålla kött ,kikärtor och grönsaker och kryddas med vitlök , örter, saffran och lite annat. Men precis som när det gäller pyttipanna är det lite "man tager vad man haver" och blandar ihop kylskåpets rester. Det finns säkert hur många recept som helst på ropa vieja. Om det är någon smaksensation vet jag inte men medge att namnet är lite småroligt. Skulle ni bli sugna på att laga er egen ropa vieja finns ett recept på svenska här
Etiketter:
mat och dryck,
Spanien
latinamerikansk fest
Jag har varit på Latinamerikansk fest. Det var nog välbehövligt efter en eftermiddag på IKEA. Jag har pratat spanska och dansat salsa. För så där 8-10 år sen kunde jag faktiskt dansa salsa hyfsat, stegen sitter väl kvar men jag har verkligen blivit ringrostig. Borde kanske hitta någon att dansa med då och då eller ta en kurs. Kul var det iallfall. Väldigt kul. Vilken längtan tillbaka till Spanien jag fick. Men egentligen trivs jag här och Spanien ligger nära om man vill åka på besök. tror jag behöver en dos Spanien snart.
fredag, juni 19, 2009
svält
Jag kom aldrig i väg på någon fest men jag var ute med barn och dansade runt midsammarstång och annat kul. Så efter en bra midsommarafton tänkte jag blogga lite och vara lite allvarlig.
FN-organet FAO (Forest and Agriculture Oraganization) rapporterar idag att en miljard människor lever i svält i världen. Dom flesta i Asien och Afrika. Antalet har ökat på grund av den ekonomiska krisen och höjda priser på livsmedel. Det här är något som verkligen berör även oss i Sverige för det kan påverka fred och stabilitet i världen. Vi måste och bör bry oss.
FAO:s definition av svält är är akut hunger och kronisk undernäring. Enligt rapporten lider uppskattningsvis 642 miljoner människor i Afrika söder om Sahara av svält, i Latinamerika och Karibien 53 miljoner, i Nordafrika och Mellanöstern 42 miljoner och inom i-länderna totalt 15 miljoner människor.
FN-organet FAO (Forest and Agriculture Oraganization) rapporterar idag att en miljard människor lever i svält i världen. Dom flesta i Asien och Afrika. Antalet har ökat på grund av den ekonomiska krisen och höjda priser på livsmedel. Det här är något som verkligen berör även oss i Sverige för det kan påverka fred och stabilitet i världen. Vi måste och bör bry oss.
FAO:s definition av svält är är akut hunger och kronisk undernäring. Enligt rapporten lider uppskattningsvis 642 miljoner människor i Afrika söder om Sahara av svält, i Latinamerika och Karibien 53 miljoner, i Nordafrika och Mellanöstern 42 miljoner och inom i-länderna totalt 15 miljoner människor.
Midsommar
Eftersom det är midsommar måste jag önska alla glad midsommar, fast jag redan har gjort det, med den här tyska reklamfilmen från IKEA. Så ska tydligen en midsommar firas. Bara så ni vat.
Trevlig midsommar!
Jag önskar alla som läser här en trevlig midsommar hur ni än väljer att fira eller inte fira. Själv ska jag inte göra något särskilt. Regnar det inte blir det en tur till midsommarstång och dans med barnen på dagen. På kvällen står valet mellan att gå på fest på en bit utanför stan eller stanna hemma i soffan med en god bok eller film. Har ännu inte bestämt mig. Kanske blir det även något blogginlägg om jag får tid, lust och idéer. Men hoppas ni alla får en fin midsommar.
Etiketter:
traditioner och fester
torsdag, juni 18, 2009
Telefónica
Jag läste att det spanska företaget Telefónica är på väg till Sverige. Lanseringen väntas i juli. Telefónica är ett av världes stösrta telekomföretag. Bolaget är världens fjärde största mobiltelefonoperatör. Bara China Mobile , Vodafone och China Unicom.
Man är det ledande bolaget när det gäller telefoni och bredaband i större delen av Latinamerika och i hemlandet Spanien. Dessutom är bolaget stort i flera europeiska länder som Storbritannien, Tyskland, Italien , Tjeckien med fler.
Mina egna erfarenheter av Telefónica sen jag bodde i Madrid är dock inte särskilt positiva. Först tog det veckor att flytta över bredbandet när vi flyttade från ett område i Madrid till ett annat. Sen strulade bredbandet en hel del. Deras kundtjänst var allt annat än trevliga och hjälpsamma. Den tekniker som kom hem till oss var enbart skum och verkade extremt okunnig. Nu ska jag väl inte totalt såga Telefónica men jag vet att jag inte är ensam om att ha dåliga erfarenheter av dom och periodvis var jag mycket irriterad på många jag pratade med i kundtjänsten.
Men med ett så stort bolag finns det säkert både nöjda och missnöjda kunder. Jag tillhör definitivt inte dom mer nöjda och känner oroväckande många som haft problem med Telefónica. Fast i Sverige kanske dom kommer att vara jättebra, hjälpsamma och billiga. Jag tänker ändå inte chansa och välja dom som opertatör varken för mobilen , fasta telefonen eller bredbandet.
Etiketter:
Spanien
Cape Sounion
En av dom platser jag otroligt gärna skulle vilja besöka är Aten. Jag är övertygad om att jag kommer att älska det. Jag har läst hur mycket som helst om antiken (t.o.m tagit universitetspoäng i Antikens kultur och samhälle för längesen), jag gillar storstäder och medelhavet och älskar Rom. Dessutom tycker jag mycket om det jag har sett av Grekland, vilket är ett antal öar, och åker gärna dit igen.
Cape Sounion är den sydligaste spetsen av landskapet Attika där Aten ligger. Udden domineras helt av ett tempel tillägnat havets gud Poseidon som byggdes ca 440 B.C. Härifrån är det 69 kilometer till Aten och att passera här med båt är det närmaste Aten jag hittills har varit.
onsdag, juni 17, 2009
djävulens grönsak?
Brysselkål är "Djävulens grönsak" så förklarar den brittiska örlogskaptenen Wayne Keble det brysselkålsförbud han har infört på sitt fartyg HMS Bulwark.
Wayne Keble är inte ensam om att inte gilla brysselkål. En undersökning från 2022 visar att det är den mest avskydda grönsaken i Storbritannien.
Men jag måste protester. Stor protest! Brysselkål är jättegott. Den går att använda till mycket mer än att bara servera kokt som tillbehör. Halvera dom små kålhuvudena och stek dom , smaksätt gärna med soja och sesamolja. Blir hur gott som helst. Rå brysselkål kan skivas och användas i sallad. Jättegott. Så funkar den i soppor , grytor , gratänger , wokade rätter och mycket mer. En väldigt god och användbar grönsak.
Etiketter:
mat och dryck
gifta sig till nytt efternamn
När jag gifte mig så bytte jag efter viss tvekan efternamn. Therers Hansson blev Therese Sundqvist. Min tvekan berodde inte på att mitt gamla efternamn var så märkvärdigt eller att mitt nya var så häftigt. Jag var liksom Therese Hansson och det tog ett bra tag att fatta att jag hette något annat. jag sa fel hur många gånger som helst. Mitt skäl till att byta var att jag ville ha samma namn som mina barn som sen dom föddes hade hetat Sundqvist.
Nu har jag velat fram och tillbaka om jag ska byta igen. Jag är skild. Det har flyttat in en till Sundqvist i min port , jag får ibland hans post. Men jag hade inte tänkt ta tillbaka Hansson som är pappas namn utan ta min mammas lite ovanligare efternamn Rhann.
Fast nu är jag ju Therese Sundqvist så jag kommer att säga fel efter ett byte. Det tar tid att liksom bli Therese Rhann. Det tar tid och kostar pengar att få nya bankkort , körkort , pass och sånt. Jag kan ju förstår vänta och hoppas att mannen i mitt liv dyker upp och friar och att han har ett häftigt efternamn. Men det känns väldigt avlägset idag.
I Spanien byter man inte efternamn när man gifter sig. Alla spanjorer har två efternamn , mammas och pappas. Mina föräldrar är gifta men har olika efternamn men på den tiden jag föddes fick man pappans. När spanjorer gifter sig behåller dom sina namn och barnen får pappas första efternamn som första efternamn och mammans första efternamn som andra efternamn. En ganska bra sed. För alla som bytt namn vet att det är jobbigt. Men jag ska nog själv byta för jag är ju skild sen flera år och jag tror inte någon friare alls dyker upp varken med eller utan häftigt efternamn. Visst är Therese Rhann ganska okay ändå? Behåller nog det om jag mot förmodan någon gång blir gift igen.
Läste i Aftonbladet att 20% av dom par som gifter sig behåller sina respektive namn och att det är en ökande trend. 69% tar mannens namn och 8% kvinnans namn. Resterande 3% hittar på ett eget namn ofta i kombination av dom två namn dom har. Byter jag till Rhann har jag ett så häftigt och ovanligt namn att skulle mannen i mitt liv dyka upp och fria lär han vilja ta mitt namn.
Men vad tycker ni som läser här? Ska man ta kvinnan eller mannens efternamn eller var och en behålla sitt eget när man gifter sig? Varför?
Nu har jag velat fram och tillbaka om jag ska byta igen. Jag är skild. Det har flyttat in en till Sundqvist i min port , jag får ibland hans post. Men jag hade inte tänkt ta tillbaka Hansson som är pappas namn utan ta min mammas lite ovanligare efternamn Rhann.
Fast nu är jag ju Therese Sundqvist så jag kommer att säga fel efter ett byte. Det tar tid att liksom bli Therese Rhann. Det tar tid och kostar pengar att få nya bankkort , körkort , pass och sånt. Jag kan ju förstår vänta och hoppas att mannen i mitt liv dyker upp och friar och att han har ett häftigt efternamn. Men det känns väldigt avlägset idag.
I Spanien byter man inte efternamn när man gifter sig. Alla spanjorer har två efternamn , mammas och pappas. Mina föräldrar är gifta men har olika efternamn men på den tiden jag föddes fick man pappans. När spanjorer gifter sig behåller dom sina namn och barnen får pappas första efternamn som första efternamn och mammans första efternamn som andra efternamn. En ganska bra sed. För alla som bytt namn vet att det är jobbigt. Men jag ska nog själv byta för jag är ju skild sen flera år och jag tror inte någon friare alls dyker upp varken med eller utan häftigt efternamn. Visst är Therese Rhann ganska okay ändå? Behåller nog det om jag mot förmodan någon gång blir gift igen.
Läste i Aftonbladet att 20% av dom par som gifter sig behåller sina respektive namn och att det är en ökande trend. 69% tar mannens namn och 8% kvinnans namn. Resterande 3% hittar på ett eget namn ofta i kombination av dom två namn dom har. Byter jag till Rhann har jag ett så häftigt och ovanligt namn att skulle mannen i mitt liv dyka upp och fria lär han vilja ta mitt namn.
Men vad tycker ni som läser här? Ska man ta kvinnan eller mannens efternamn eller var och en behålla sitt eget när man gifter sig? Varför?
avbryta
Många svenskar som umgåtts med en grupp spanjorer konstaterar nog att spanjorer kan prata och prata och prata... Spanjorer pratar hur mycket som helst och avbryter gärna varandra. Något som inte alls ses som ohyfsat men som svensk har man ju lärt sig att det är fult att avbryta , man ska vara tyst , lyssna och vänta på sin tur att prata. Men då får man inte många ord sagda i en grupp spanjorer. Känner man sig dessutom lite osäker på språket och sitter och funderar på hur man ska kunna säga det eller det på spanska hinner man oftast inte få något sagt alls. Vilket kan vara väldigt frustrerande.
Här kan faktiskt lite av en kulturkrock uppstå om man generaliserar lite för spanjorerna förväntar sig att svensken ska avbryta och babblar på. Svensken står där tyst och lyssnar och väntar på sin tur. Spanjoren babblar mer och mer och blir smått frustrerad på den tröga tysta svensken som inget säger.
Det är inte lätt att avbryta någon mitt i en ström av ord. Ett bra tips som alltid funkar är att ta tag i någons arm , titta personen i ögonen och börja med att säga :"Jag tycker att..." , "Jag håller med om att...", "Jag håller inte med om att..."
Även om jag som dom flesta svenskar tycker att spanjorer är riktigt bra på att prata har jag känt att jag oftast har kunnat få något sagt i en grupp spanjorer. Det jobbigaste var innan jag själv kunde så bra spanska och satt och funderade vilka ord och verbformer jag skulle säga när jag skulle kommentera det eller det eller berätta något. Då hade spanjorerna redan hunnit lämna ämnet och pratade om något helt annat och jag fick fundera på nya ord och verbformer som aldrig kom till användning.
Även om det finns skillnader så är spanjorer och svenskar mer lika än olika och det skiljer inte så hysteriskt mycket i kultur och livsstil men här generaliserar jag lite och prata och avbryta är dom bra på , spanjorerna.
Här kan faktiskt lite av en kulturkrock uppstå om man generaliserar lite för spanjorerna förväntar sig att svensken ska avbryta och babblar på. Svensken står där tyst och lyssnar och väntar på sin tur. Spanjoren babblar mer och mer och blir smått frustrerad på den tröga tysta svensken som inget säger.
Det är inte lätt att avbryta någon mitt i en ström av ord. Ett bra tips som alltid funkar är att ta tag i någons arm , titta personen i ögonen och börja med att säga :"Jag tycker att..." , "Jag håller med om att...", "Jag håller inte med om att..."
Även om jag som dom flesta svenskar tycker att spanjorer är riktigt bra på att prata har jag känt att jag oftast har kunnat få något sagt i en grupp spanjorer. Det jobbigaste var innan jag själv kunde så bra spanska och satt och funderade vilka ord och verbformer jag skulle säga när jag skulle kommentera det eller det eller berätta något. Då hade spanjorerna redan hunnit lämna ämnet och pratade om något helt annat och jag fick fundera på nya ord och verbformer som aldrig kom till användning.
Även om det finns skillnader så är spanjorer och svenskar mer lika än olika och det skiljer inte så hysteriskt mycket i kultur och livsstil men här generaliserar jag lite och prata och avbryta är dom bra på , spanjorerna.
Etiketter:
kulturskillnader,
Spanien
Vikingarna kommer till Andalusien och börjar tillverka ost
Idag bor många skandinaver i Andalusien i södra Spanien och ännu fler åker dit som turister. Men redan på 800-talet kom faktiskt skandinaver till Andalusien och det påstås att det var skandinaver som började tillverka ost i dessa trakter. Sommaren 843 ska ett 50-tal vikingaskepp ha belägrat Lissabon, dock utan framgång. Året efter , 31 juli 844 slog en vikingaflotta till mot Galicien , man anföll staden La Coruña. Tjugo dagar senare hemsöktes Lissabon innan man fortsatte söderut mot Cadiz och seglade upp för floden Guadalaquvir till Sevilla. Staden evakuerades , innevånarna flydde och vikingarna plundrade Sevilla. En del av vikingahären försökte ta sig mot Cordoba , andra seglade ut i Medelhavet. Men hela vikingaflottan anfölls och drevs på flykt. Efter detta inleddes en del mer fredliga kontakter mellan vikingarna och innevånarna i Andalusien och det påstås att vissa vikignar slog sig ner där för gott eller under några år och tillverkade ost eller tjänade i kalifens armé. Vikingarna ska även ha gift sig med kvinnor från trakten och vissa av dessa ska senare ha flyttat med sina män till Sverige. Fast det här är mest spekulationer och väldigt vagt dokumenterat. I Frans G Bengtssons roliga och läsvärda roman Röde Orm förekommer detta.
tisdag, juni 16, 2009
skuggig gågata
Den här bilden är från calle Sierpes , en gågata i Sevilla i södra Spanien. På sommaren kan temperaturen krypa upp över 40 grader så då spänner man solskydd över gågator och patior i södra Spanien. Jag har sett det i städer som Sevilla , Cadiz , Malaga och en del mindre orter. Det är hur skönt som helst att kunna gå i skuggan när det är så där sjukt varmt. Något man borde lära sig ta efter även i Madrid för även där är somrarna otroligt heta och temperaturer över 40 grader är inte ovanliga.
Men här i Sverige behövs inget solskydd över gågatan möjligen regnskydd då. I allafall om somaren är så usel som den hittills har varit i år. Men jag håller tummarna för att det snart vänder och vi får en lång , varm och solig sommar. Annars finns ju den spanska sommaren några timmar bort med flyg.
Etiketter:
Spanien
vallonbruk , slott och sten
Vallonerna är en franskspråkig i Vallonien i södra Belgien. Dom var kända som duktiga smeder och i början av 1600-talet vävades vallonsmeder till nya järnbruk i Sverige. Dom flesta valloner hamnade i trakten av Norrköping, Finspång och i norra Uppland. En stor del av vallonerna återvände till Belgien när deras kontrakt gick ut och dom levde ofta för sig själva med sina landsmän och bevarade sina egna seder och traditioner. Hur många som blev kbvar i Sverige är man oense om men enligt Nationalencyklopedin stannade cirka 900 individer permanent i Sverige och än idag har en del svenskar efternamn som skvallrar om vallonättlingar till exempel Anjou , Baude, Bayard , Hübinette, Drougge, Tillman , Allard, Dubois och många andra.
Just i norra Uppland finns flera intressanta och välbevarade vallon-bruk som är väl värda ett besök. Ett av dom finaste med den mest välbevarade smedjan är det i Österbybruk. Här finns förutom smedjan och herrgården som inrymmer hotell och restaurang också lantbrukshistoriskt museum med maskiner diverse konstnärer som ställer ut.Konstnären Bruno Liljefors höll till här. Själva bruket och herrgården ligger väldigt vackert och det är trevligt att promenera runt i parken.
Nära Österbybruk ligger också Dannemora gruva där man brutit järnmalm från mededltiden fram till 1992. Numera är det ganska förfallet runt gruvan men det finns ett intressant museum som visar på gruvbrytningens historia.
Ytterligare några kilometer bort ligger Örbyhus med slottet med samma namn. Det var här Erik XIV blev förgiftad enligt sägnen av ärtsoppa. Erik XIXs kvarlevor har undersökt och visat sig innehålla stora mängder arsenik. En annan makaber upptäckt man gjorde när man öppnade hans kista i Västerås domkyrka var att Eriks fötter hade huggits av eftersom kistan var lite för kort. Örbyhus slott ligger vackert vid Venedelsjön och med en park som är trevlig att promenera i. Slottet har anonr från 1300-talet och här finns Vasa-familjens rum och Eriks sängkammare under fångenskapen.
Ett stycke söder om Örbyhus slott finns en rest sten som enligt legenden berättar en egendomlig historia. Det sägs att vid just denna plats möttes två kurirer, den ena från Örbyhus slott, den andre från Stockholm. Det berättas att Johan III gett order att hans bror, Erik XIV ska avrättas men ångrar sig sedan varpå han skickar ett nytt bud som ger order om motsatsen. Ett stycke söder om slottet möts dock den andre kuriren av en budbärare från slottet på väg till Stockholm med bud om att Erik var död. Vid platsen där kurirerna möttes restes en sten, som sedan dess kallats Kurirstenen eller Vändomstenen.
Alldeles vid slottet ligger en golfbana och jag har hört att golfrestaurangen ska ha god mat men har inte själv besökt den. Däremot noterade jag att trots att regnet vräkte ner och det var kallt och ruggigt när jag besökte slottet var golfarna ute. Jag spelar inte själv golf men om jag gjorde det skulle jag nog inte gå i ösregn eller mellan snödrivor och slå på bollar utan nöja mig med att golfa på dagar med bra väder.
Ett sånt här inlägg borde ha bilder men att åka och kika på vallonbruk i helgen var en verklig impulsgrej och jag tänkte inte på att fota. Jag har varit väldigt lite i norra Uppland och det kommer definitivt bli fler besök för mig.
Just i norra Uppland finns flera intressanta och välbevarade vallon-bruk som är väl värda ett besök. Ett av dom finaste med den mest välbevarade smedjan är det i Österbybruk. Här finns förutom smedjan och herrgården som inrymmer hotell och restaurang också lantbrukshistoriskt museum med maskiner diverse konstnärer som ställer ut.Konstnären Bruno Liljefors höll till här. Själva bruket och herrgården ligger väldigt vackert och det är trevligt att promenera runt i parken.
Nära Österbybruk ligger också Dannemora gruva där man brutit järnmalm från mededltiden fram till 1992. Numera är det ganska förfallet runt gruvan men det finns ett intressant museum som visar på gruvbrytningens historia.
Ytterligare några kilometer bort ligger Örbyhus med slottet med samma namn. Det var här Erik XIV blev förgiftad enligt sägnen av ärtsoppa. Erik XIXs kvarlevor har undersökt och visat sig innehålla stora mängder arsenik. En annan makaber upptäckt man gjorde när man öppnade hans kista i Västerås domkyrka var att Eriks fötter hade huggits av eftersom kistan var lite för kort. Örbyhus slott ligger vackert vid Venedelsjön och med en park som är trevlig att promenera i. Slottet har anonr från 1300-talet och här finns Vasa-familjens rum och Eriks sängkammare under fångenskapen.
Ett stycke söder om Örbyhus slott finns en rest sten som enligt legenden berättar en egendomlig historia. Det sägs att vid just denna plats möttes två kurirer, den ena från Örbyhus slott, den andre från Stockholm. Det berättas att Johan III gett order att hans bror, Erik XIV ska avrättas men ångrar sig sedan varpå han skickar ett nytt bud som ger order om motsatsen. Ett stycke söder om slottet möts dock den andre kuriren av en budbärare från slottet på väg till Stockholm med bud om att Erik var död. Vid platsen där kurirerna möttes restes en sten, som sedan dess kallats Kurirstenen eller Vändomstenen.
Alldeles vid slottet ligger en golfbana och jag har hört att golfrestaurangen ska ha god mat men har inte själv besökt den. Däremot noterade jag att trots att regnet vräkte ner och det var kallt och ruggigt när jag besökte slottet var golfarna ute. Jag spelar inte själv golf men om jag gjorde det skulle jag nog inte gå i ösregn eller mellan snödrivor och slå på bollar utan nöja mig med att golfa på dagar med bra väder.
Ett sånt här inlägg borde ha bilder men att åka och kika på vallonbruk i helgen var en verklig impulsgrej och jag tänkte inte på att fota. Jag har varit väldigt lite i norra Uppland och det kommer definitivt bli fler besök för mig.
Etiketter:
historia
fredag, juni 12, 2009
ratatouille och pisto
Efter att ha läst det här recpetet på Saras blogg kände jag att jag måste göra ratatouille. idag skulle jag dessutom bjuda på middag så det kändes som en jättebra idé att ha något väldigt gott vegetariskt till kycklingen som den köttätande middagsgästen också ska få. Jag brukar laga ratatouille ganska ofta men nu var det ett tag sen. Det enda jag tyckte Sara missade i sitt recept är att några lagerblad ska koka med och att pressa ner saften av en citron i grönsaksröran. Det är vad jag brukar göra och det blir gott men jag har sett recept utan citron och lager.
Idag har jag experimenterat lite och kryddat min ratatouille med Pimentón de la Vera som är rökt paprikapulver från La Vera i regionen Extremadura i västra Spanien. Dessutom blir det lite svarta oliver i anrättningen. Oliverna var en idé från Sara för jag har aldrig ätit ratatouille med oliver i förut men självklart borde det bli hur gott som helst. Chèvre (fransk getost) och fetaost har jag provat i ratatouille och det blir väldigt gott. Men idag skippar jag ost.
Ratatouille är lätt att variera efter smak , lägga till eller ta bort något. Dessutom kan man servera det till det mesta. Som den är med färskt bröd (baguette, så klart!) , till ris eller pasta , med fisk , kött eller stekt ägg. I pajer , crêpe på varma mackor och liknade eller bara som den är. Själv ska jag servera den till grillad kyckling ikväll. Som vegetarian hoppar jag över kycklingen men min middagsgäst uppskattar nog både kyckling och ratatouille.
Även i Spanien finns en grönsaksröra som är mycket lik ratatouille och som ofta serveras med bröd och ett stekt ägg. Den kallas pisto och är mycket vanlig. Den enda lilla skillnaden är möjligen att grönsakerna brukar vara i mindre bitar och mer tomatsås i pisto. Inte heller brukar man ha citron i däremot gärna Pimentón de la Vega. Fast samma aubergine , lök , paprika , tomater , zucchini, vitlök , olivolja , salt , peppar ingår alltid i både pisto och ratatouille. Ofta också örtkryddor av något slag och lagerblad. Den översta bilden i inlägget föreställer ratatouille och den här under visar pisto.
För recept kika påSaras ratatouille för nybörjare i början av inlägget. Lägg till lite pressad citron och låt några lagerblad koka med så blir det perfekt.
Här finns ett recept på pisto på svenska som jag hittat. Men det finns inga regler och många varianter på båda recepten så var inte rädda för att exprimentera.
Vill man söka andra varianter på ratatouille och pisto på svenska eller andra recept överhuvudtaget är Tasteline ett jättebra ställe där man brukar hitta mycket.
Etiketter:
Frankrike,
mat och dryck,
Spanien
varning för oflyt
Jag har just sett filmen Allt flyter. Det är inget ni behöver göra. Tvärtom , undvik den så mycket det går.
Det är en svensk film om ett gäng män som börjar med konstsim och åker till VM i Berlin. Jag blev mycket besviken. Hade väl inte trott att filmen skulle vara någon höjdare men kanske okay iallafall men det var verkligen inget som var bra med den filmen. Jag blev så besviken. Så ska ni ladda hem , låna , hyra, köpa eller något , välj en annan film.
Det är en svensk film om ett gäng män som börjar med konstsim och åker till VM i Berlin. Jag blev mycket besviken. Hade väl inte trott att filmen skulle vara någon höjdare men kanske okay iallafall men det var verkligen inget som var bra med den filmen. Jag blev så besviken. Så ska ni ladda hem , låna , hyra, köpa eller något , välj en annan film.
Etiketter:
film
torsdag, juni 11, 2009
Dijon-senap
Det har blivit mycket mat i dom senaste inläggen men mat är kul så jag fortsätter lite till. Världens godaste senap måste vara dijon-senap. Själv äter jag helst ingen annan sort. Jag får medhåll av USAs president Barack Obama som sägs vara beroende av dijon-senap. Enligt ryktet reser han ingestans utan att ta med en burk dijon-senap och han har det alltid på mackor. Håller med honom när det gäller smörgåsar. En vanlig ostsmörgås blir en riktig läckerhet om man brer ett tunt lager dijon över osten.

Etiketter:
mat och dryck
Paella
Ursprungligen är paella en husmanskost med en bas av ris och råvaror som har funnits till hands. Invandrade muslimer började odla ris i området kring Valencia redan under tidigt 700-tal, således är namnet till en av de mest vanliga varianterna Paella Valenciana. Denna variant innehåller ris, kycklingkött, kaninkött, lite paprika, lök, vitlök, tomat, saffran, olivolja och garrofó (stora vita bönor). Det är även brukligt att lägga i en rejäl kvist rosmarin och garnera med citronklyftor för att ytterligare höja smaken. Ingredienserna varieras ofta efter säsongens primörer, till exempel kronärtskocka istället för paprika.
Paella Mixta innehåller en blandning av kött och råvaror från land och hav: fisk, blåmusslor, kräftor och snäckor. Denna variant har uppkommit på senare tid som effekt av turismen. Om paellan enbart innehåller kött från havet kallas den för Paella Marinera eller Paella de Marisco, med fisk och skaldjur. Det finns även Paella Negra (Arròs Negre på valencianska), som har svärtat ris av bläck från bläckfisken calamares, samt fideuaes med bas i nudlar istället för ris. Det finns även vegetarisk paella. Maträtten är lite som pyttipanna , man tar det man har hemma och blandar med saffranskryddat ris.
Paellan ska lagas i en typisk paella-panna , det är den som har gett maträtten dess namn. Fast har man ingen paella-panna funkar det säkert med en vanlig stekpanna. Traditionellt tillagas paellan över öppen eld.
Här finns recept på paella på svenska.Sidan innehåller mängder av recept på spansk mat på svenska och fina bilder så den kan verkligen rekommenderas.
Etiketter:
mat och dryck,
Spanien
måndag, juni 08, 2009
Santa María la Blanca och Alcazar i Toledo
70 kilometer söder om Madrid ligger den lilla staden Toledo. Staden nås snabbt och lätt från Madrid med bil , buss eller tåg och är verkligen värd en utflykt. Hela staden Toledo är som ett stort historiskt museum.Bland alla spännande byggnader finns Santa María la Blanca som byggdes som en synagoga på 1200-talet men sen kom att användas som ett heligt rum för tre religioner. På fredagarna höll muslimerna bön här , på lördagarna judarna och på söndagarna dom kristna. Efter att dom kristna återerövrat hela Spanien i den så kallade Reconquista så användes Santa María la Blanca enbart som kyrka innan huset fick bli anstalt för "fallna" kvinnor , soldatbarack och lagarlokal. Nu är synagogan restaurerad till sin forna prakt och är ett välbesökt museum.
Bland andra intressanta byggnader i staden märks den gamla moriska borgen Alcazar. Borgen blev också berömd under spanska inbördeskriget då den omringats av republikanska styrkor och där inne höll Francos anhängare stånd under leding av överste Moscardó. Republikanerna hade tillfångatagit överstens son och via en fälttelefon fick översten meddelande att om man inte gav upp Alcazr skulle sonen avrättas. Översten bad att få tala med sin son:
Luis Moscardó- Hallå pappa!
Översten- Vad händer?
Luis Moscardó- Ingenting det säger bara att de ska skjuta mig om du inte ger upp Alcazar
Översten- Jag förstår. Ge din själ åt Gud. Ropa leve Spanien och dö som en fosterlandsälskare.
Luis Moscardó- Farväl jag älskar dig, pappa
Översten- Jag älskar dig, min son
Sonen avrättades. Kort därefter kom förstärkning och Toledo intogs av Francos styrkor. Efter kriget var överste Moscardó en av dom första som aldades av franco. Han blev Greve Alcazar de Toledo.
Alcazar var länge en vallfärdsplats för Franco-anhängare där man i telefoner kunde lyssna till dialogen mellan översten och hans son Luis. Men nu är det enbart en ett spännande museum med en fantastisk utsikt över staden och floden Tajo.
Alcazar i Toledo
Toldeo var också hemstad för en av Spaniens främsta målare El Greco egentligen Domenikos Theotokopoulos som var född på Kreta men levde större delen av sitt liv i Spanien. Han levde mellan 1541 och 1614 och många av hans målningar finns på det kända konstmuseumet Prado i madrid men hans hem går att besöka i Toledo.
El Santo Cáliz
Bilden sägs föreställa den heliga graalen. Det vill säga bägaren som Jesus och hans lärjungar drack ur vid den sista måltiden. Det finns flera ställen som gör anspråk på att ha den heliga graalen och i boken Da Vinci Koden spelar myten om graalen en stor roll. Fast där är den ju inte en dryckesbägare.
Just den här graalen är nog den mest kända , den finns i katedralen i Valencia. Själva bägaren är från romersk tid och skulle kunna stämma tidsmässigt men den juvelprydda foten har tillkommit senare. Påven har varit där och bett framför den och därmed på något sätt tydligen bekräftat att det kan vara den riktiga graalen. Jag har hört att den brukar visas upp bakom ett skottsäkert glas inne i katedralen men när jag själv var där hölls den lägligt gömd.
Lärjungen Petrus skulle ha tagit med sig graalen till Rom där hans anhängare använde den vid nattvard fram till 200-talet. Under förföljelserna av kristna förde Sankt Laurentius graalen i säkerhet till Huesca i norra Spanien. Under 1200 år placerades graalen på olika platser i provinsen Aragonien för att sen på 1400-talet hamna i katedralen i Valencia och där har den varit sen dess. Sankt Laurentius led sen själv martyrdöden i Rom. Han sägs ha lagts på ett järnhalster över glödande kol och grillats till döds. Halstert finns än idag att beskåda i kyrkan San Lorenzo i Rom.
Själv är jag inte det minsta troende och tycker väl det här mest känns som en saga men ändå hade det varit lite kul att fått sett graalen. Missar man graalen så är ändå kyrkan värt ett besök för den är väldigt vacker och rikt utsmyckad.
Vackra takmålningar
söndag, juni 07, 2009
Jag ska rösta!
Det här inlägget som Maria Agrell i Barcelona har skrivit skulle jag kunna skriva själv. Jag tycker hon formulerar sig väldigt bra och kan bara hålla med. Det är vad jag själv sett och tänkt. Överväger också att lägga min röst på Gudrun imorgon trots att jag annars inte skulle rösta på feministiskt initiativ. Precis som Maria och fd. Abba-medlemen Benny Andersson tror jag att Gudrun behövs och gör skillnad. Jag rekommenderar verkligen alla att gå in och läsa det Maria skriver.
Jag ska rösta även om jag in i det sista har varit osäker på vad. Så som jag är varje val. Ska erkänna att jag tidigare aldrig röstat i valet till eu-parlamentet men det har bara varit av slöhet. Nu ska jag ta mig till min vallokal och det lutar åt att Gudrun får min röst även om jag inte helt har bestämt mig.
Jag tänker inte uppmana någon att rösta eller låta bli men i och med att vi blev medlemmar i EU så bestäms en hel del i EU-parlamentet och då kan det ju finnas en vits med att vara med och påverka vilka som bestämmer. Dock har jag själv varit dålig på att rösta tidigare men det har inte varit något medvetet ställningstagande utan bara slöhet.
Jag ska rösta även om jag in i det sista har varit osäker på vad. Så som jag är varje val. Ska erkänna att jag tidigare aldrig röstat i valet till eu-parlamentet men det har bara varit av slöhet. Nu ska jag ta mig till min vallokal och det lutar åt att Gudrun får min röst även om jag inte helt har bestämt mig.
Jag tänker inte uppmana någon att rösta eller låta bli men i och med att vi blev medlemmar i EU så bestäms en hel del i EU-parlamentet och då kan det ju finnas en vits med att vara med och påverka vilka som bestämmer. Dock har jag själv varit dålig på att rösta tidigare men det har inte varit något medvetet ställningstagande utan bara slöhet.
Etiketter:
politik
Mayrit
Morerna härskade ju över Spanien i nästan 800 år. Eller delar av Spanien. På slutet var det ju bara trakten kring Granada och Malaga som hölls av morerna. Tills "det katolska kungaparet" Ferdinand och Isabel lyckades fördriva den sista moriska härskaren Bobadil 1492. Morerna hade sitt ursprung i norra Afrika men var en del av det väldiga muslimska imperiet som löd under kalifen i Bagdad. Man var väldigt framstående inom många vetenskaper som matematisk , medicin, astronomi, jordbruk och duktiga poeter.
Spåren efter morerna syns främst i Andalusien i södra Spanien där Alhambra i Granada , La Mezquita i Cordoba och El Alcazar i Sevilla är fanatastiska moriska byggnadsverk liksom runinerna vid Medina Azahara utanför Cordoba.
Men morernas inflytande märks också i det spanska språket många ord som rör jordbruk, administration och husbygge har moriskt ursprung.
Noria som betyder vattenhjul på spanska är ett arabiskt låneord liksom acequia -bevattningsdike, aljibe-cistern, alcalde- borgmästare, alfombra- matta, almohada - kudde och många andra ord. Ingen spanjor skulle klara dagen utan aciete - (oliv)olja, azúcar- socker eller café som också kommer från arabiskan.
Det finns språkvetare som påstår att spanskans Olé kommer från arabiskans Allah. Det spanska ordet ojalá som betyder ungefär förhoppningsvis kommer från arabiskans Inshalla - om gud vill.
Morerna förde med sig en rad nya grödor som till exempel den krokus som ger saffran , citron, apelsin , persikor, aprikoser, bananer, dadlar, fikon , sockerrör , ris och flera sorters palmer. Man effektiviserade också jordbruket med brunnar , konstbevattning och annat.
Morerna anlade och namngav också staden Madrid på 800-talet. Man byggde en borg på platsen där man fann rika källor med sötvatten på den spanska torra högplatån. Fast den var inte lika torr då som nu. En gång i tiden växte faktiskt skog som björna strövade kring i där staden Madrid ligger. det är lite svårt att tänka sig när man ser ut över det nästan ökenlika torra landskapet.
Idagens Madrid finns inga spår av morerna men man anlade här en borg , Alcazar, som fick vatten från vattenledningar majra, efter arabiskans ord för vatten , maja. Den nya staden kallades Mayrit och trots sitt torra läge försöker den fortfarande leva upp till sitt namn som vattnets drottning. Det sägs att få huvudstäder har så många porlande och skummande fontäner som Madrid. Bilden föreställer Cibeles , en av stadens mest kända fontäner.
Etiketter:
Spanien
olivröra
Jag verkar inte få upp mina bilder nu när jag fotat mat och tänkte dela med mig av ett recept som blev väldigt lyckat. Men då kör vi utan bild. Det smakar ändå mycket gogare än det ser ut.
Jag gjorde en otroligt god olivröra som passar till allt möjligt. God att ha på bröd , till pasta , i salladsdressing och säkert till grillat kött , fisk eller vegetarisk alternativ.
Jag tog två burkar gröna oliver med piementofyllning och en burk svara oliver utan kärnor och mixade det med tre vitlökskyftor , en halv grön chili och ett paket fetaost samt en smakrik olivolja till lagom konsistens. Man kan späda med mer olivolja om man önskar att röran ska bli lösare. Jättegott och enkelt.
Brukar göra samma röra fast med en burk svara en burk gröna , vitlök och olivolja men att lägga till feta och chili var lyckat. Jag och dottern har mumsat olivröra hela helgen. Hade velat visa bild men som sagt det är inte världens mest fotogenique mat. Men väldigt , väldigt gott och enkelt.
Så kan man ju variera hur man vill , utesluta osten , ta en anna ost , utesluta chili , ta mer , chili , ta mer vitlök eller lägga till något annat man gillar och tror skulle passa. En liten klick dijonsenap i brukar bli väldigt gott men då har jag skippat chilin.
Jag gjorde en otroligt god olivröra som passar till allt möjligt. God att ha på bröd , till pasta , i salladsdressing och säkert till grillat kött , fisk eller vegetarisk alternativ.
Jag tog två burkar gröna oliver med piementofyllning och en burk svara oliver utan kärnor och mixade det med tre vitlökskyftor , en halv grön chili och ett paket fetaost samt en smakrik olivolja till lagom konsistens. Man kan späda med mer olivolja om man önskar att röran ska bli lösare. Jättegott och enkelt.
Brukar göra samma röra fast med en burk svara en burk gröna , vitlök och olivolja men att lägga till feta och chili var lyckat. Jag och dottern har mumsat olivröra hela helgen. Hade velat visa bild men som sagt det är inte världens mest fotogenique mat. Men väldigt , väldigt gott och enkelt.
Så kan man ju variera hur man vill , utesluta osten , ta en anna ost , utesluta chili , ta mer , chili , ta mer vitlök eller lägga till något annat man gillar och tror skulle passa. En liten klick dijonsenap i brukar bli väldigt gott men då har jag skippat chilin.
Etiketter:
mat och dryck
lördag, juni 06, 2009
nationaldagen
Idag har det ju varit nationaldag men firandet i Sverige går lite trögt. Vi vill ju vara så där härliga som norrmännen är 17 maj och fira vilt och galet men vi kommer liksom inte till skott. Vad är det vi firar egentligen? Att Gustav Vasa valdes till kung 6 juni 1523 eller 1809 års regeringsform som antogs 6 juni? Inget av det känns som en grej man får lust att ställa till ett jätteparty för att fira.
Jag tror att vi är många som gillar Sverige och känner oss väldigt svenska utan att fira idag. det blir liksom inte av , det känns inte så kul med folkdräkter , fioler och kungafamiljen på Skansen.
Att gå ut och vifta med svenska flaggan när det inte är något VM eller OS känns också fel för många. Det för tankarna till nationalism vilket många svenskar har fått lära sig är fel och det känns som man utesluter vissa grupper. Rent av kan man bli misstänkt för att vara rasist. Fast flaggan i sig är väl inte mer rasistisk än andra länders flaggor. Sverige är ju bara ett geografiskt område och alla som bor här eller känner sig som svenskar i andra delar av världen har väl rätt att fira om dom vill. Sverige är idag ett mångkulturellt land och firar vi Sverige så firar vi väl det mångkulturella Sverige av idag och inte något som var för hundra år sen.
När det gäller flaggan så är det få länder där så många har flaggstänger och flaggar hemma i trädgården. I Spanien där jag har bott tror jag inte det förekommer alls att man har en flaggstång hemma utan där syns flaggor bara på officiella byggnader och torg. Då har ofta spanska flaggan sällskap av både eu-flaggan och regionens flagga. Åker man till IKEA hittar man även den svenska flaggan bredvid dessa tre.
Även om jag tycker om mycket med Sverige och känner mig svensk så har jag aldrig firat någon nationaldag. En gång för många år sen var jag i folkparken i Västervik när en släkting sjön i kör iklädd folkdräkt men det var för jag hade lovat lyssna på kören. Idag har jag varit på en helt annat grej med barnen. Vi har gått tipspromenad , deltagit i frågesport om Pelle Svanslös, klappat katter , busat med hundar, varit med på ponnyridning , fikat , köpt lördagsgodis och ätit för mycket sånt. En trevlig med lite väl kylslagen dag.
Jag tror att vi är många som gillar Sverige och känner oss väldigt svenska utan att fira idag. det blir liksom inte av , det känns inte så kul med folkdräkter , fioler och kungafamiljen på Skansen.
Att gå ut och vifta med svenska flaggan när det inte är något VM eller OS känns också fel för många. Det för tankarna till nationalism vilket många svenskar har fått lära sig är fel och det känns som man utesluter vissa grupper. Rent av kan man bli misstänkt för att vara rasist. Fast flaggan i sig är väl inte mer rasistisk än andra länders flaggor. Sverige är ju bara ett geografiskt område och alla som bor här eller känner sig som svenskar i andra delar av världen har väl rätt att fira om dom vill. Sverige är idag ett mångkulturellt land och firar vi Sverige så firar vi väl det mångkulturella Sverige av idag och inte något som var för hundra år sen.
När det gäller flaggan så är det få länder där så många har flaggstänger och flaggar hemma i trädgården. I Spanien där jag har bott tror jag inte det förekommer alls att man har en flaggstång hemma utan där syns flaggor bara på officiella byggnader och torg. Då har ofta spanska flaggan sällskap av både eu-flaggan och regionens flagga. Åker man till IKEA hittar man även den svenska flaggan bredvid dessa tre.
Även om jag tycker om mycket med Sverige och känner mig svensk så har jag aldrig firat någon nationaldag. En gång för många år sen var jag i folkparken i Västervik när en släkting sjön i kör iklädd folkdräkt men det var för jag hade lovat lyssna på kören. Idag har jag varit på en helt annat grej med barnen. Vi har gått tipspromenad , deltagit i frågesport om Pelle Svanslös, klappat katter , busat med hundar, varit med på ponnyridning , fikat , köpt lördagsgodis och ätit för mycket sånt. En trevlig med lite väl kylslagen dag.
fredag, juni 05, 2009
Savon de Marseille
Savon de Marseille är världens bästa tvål. En tvål från Marseille som säljs i stora kuber och innehåller ca 70 % olivolja. Man märker verkligen att huden inte blir så torr när man använder Savon de Marseille och min sons eksem blir också mycket bättre av tvål som inte torkar ut. Den vanligast är kanske den här neutrala på bilden som inte luktar så mycket men det finns Savons de Marseille i mängder av goda dofter. Jag har mimosa , jasmin och ros hemma just nu och dom luktar helt underbart. Mimosan är nog min personliga favorit. För några dagar sen gav jag bort en lavendeldoftande Savon de Marseille. Mina är köpta på en fransk marknad vi hade här i stan för ett tag sen. Äkta fransmän som inte pratade ett ord svenska utan bara franska och frangelska (engelska med kraftig fransk brytning) sålde tvålar , smycken , ostar , oliver, charkuterier, choklad och annat gott.
Men man behöver inte gå på fransk marknad eller åka till Frankrike för att köpa Savon de Marseille. Olivoljetvålarna från Marseille-trakten finns att få tag i lite överallt i Sverige.
Etiketter:
Frankrike
Yo el Rey
Spanska kungar signerar aldrig dokument med sitt namn utan skriver enbart Yo el Rey det vill säga jag kungen. Alla vet ju ändå vem som är kung. Här syns sex kungar och en drottnings namnteckning. Det är Don Felipe II, Don Enrique II, Don Alfonso XII, Reyes Católicos dvs. det katolska kungaparet Fredinand och Isabel , Isabel har skrivit Yo la Reyna - Jag drottningen, Don Carlos I och Don Pedro I som har skrivit med en kalligrafi som ser arabisk ut. Det går att klicka på bilden för att se den större.
Det här sättet för kungen att underteckna dokument används fortfarande i Spanien så den nuvarande kungen Juan Carlos I skriver också endast Yo el Rey på officiella dokument.
strömavbrott
Mina barn har ibland varit både roade och förvånade över att när jag växte upp hade vi inte mobiltelefoner , internet, telefonsvarare. Vi hade bara två TV-kanaler och dom sände inget på dagtid. TV-reklam fanns inte och inte heller dvd eller ens video min familj skaffade video när jag var 12 år.
Idag var det ett större strömavbrott i Uppsala och även vi var drabbade. Strömmen var borta cirka en och en halv timme sen tog det ytterligare några timmar innan TV-sändningar och internetuppkoppling var tillbaka.
Så när vi satt där utan lampor, inte kunde laga mat och inte hade bredband eller TV konstaterade dotterna att nu är det som när du var liten mamma.
Idag var det ett större strömavbrott i Uppsala och även vi var drabbade. Strömmen var borta cirka en och en halv timme sen tog det ytterligare några timmar innan TV-sändningar och internetuppkoppling var tillbaka.
Så när vi satt där utan lampor, inte kunde laga mat och inte hade bredband eller TV konstaterade dotterna att nu är det som när du var liten mamma.
nationaldagsfirande
På lördag ska vi ju fira nationaldag här i landet. Sen 2005 är dagen en helgdag men något större firande verkar det ändå inte bli. Många svenskar är nog inte alls negativa till det utan man är mest osäker hur man ska fira och det känns mest krystat. Det känns som en helg som påförts uppifrån och inte en spontan folklig fest. För dom flesta svenskar känns nog midsommarafton mer som den riktiga nationaldagen. Själv har jag heller aldrig firat och även om jag gillar Sverige på många sätt har jag svårt att uppbåda några känslor för något firande 6 juni.
Idag sa en bekant som jag mötte att det är så väldigt typiskt svenskt att inte vilja fira. Kolla hur det är i Norge , Frankrike och USA på deras nationaldagar. Så hans familj hade börjat fira om än blygsamt. Dom äter tårta och skålar i någon god dryck.
Men jag vet inte om det är så typiskt svenskt. I Spanien där jag har bott finns inget större folkligt firande av nationaldagen 12 oktober. Man är ledig och har det skönt. Visst dyker kanske kungen upp i någon ceremoni på TV ungefär som TVs sändningar från Skansen i Sverige men mer är det inte. Min kompis från Venezuela berättade att inte heller där firas nationaldagen 5 juli särskilt mycket. Visst finns det någon ceremoni där presidenten deltar och en där nya venezuelanska medborgare får något dokument men inte mer. Folk är lediga , affärerna stänga och man njuter av en skön dag med familjen.
Så det här att firandet inte är så brett och folkligt förankrat är absolut inget svenskt. Förekommer säkert i fler länder än Sverige , Spanien och Venezuela. Jag tycker vi kan känna oss som svenskar och trivas med att bo i Sverige eller som svenskar i utlandet utan att fira 6 juni på något sätt. Jag ser inget fel i att vi inte har något stort firande och det är något vi delar med många länder.
Idag sa en bekant som jag mötte att det är så väldigt typiskt svenskt att inte vilja fira. Kolla hur det är i Norge , Frankrike och USA på deras nationaldagar. Så hans familj hade börjat fira om än blygsamt. Dom äter tårta och skålar i någon god dryck.
Men jag vet inte om det är så typiskt svenskt. I Spanien där jag har bott finns inget större folkligt firande av nationaldagen 12 oktober. Man är ledig och har det skönt. Visst dyker kanske kungen upp i någon ceremoni på TV ungefär som TVs sändningar från Skansen i Sverige men mer är det inte. Min kompis från Venezuela berättade att inte heller där firas nationaldagen 5 juli särskilt mycket. Visst finns det någon ceremoni där presidenten deltar och en där nya venezuelanska medborgare får något dokument men inte mer. Folk är lediga , affärerna stänga och man njuter av en skön dag med familjen.
Så det här att firandet inte är så brett och folkligt förankrat är absolut inget svenskt. Förekommer säkert i fler länder än Sverige , Spanien och Venezuela. Jag tycker vi kan känna oss som svenskar och trivas med att bo i Sverige eller som svenskar i utlandet utan att fira 6 juni på något sätt. Jag ser inget fel i att vi inte har något stort firande och det är något vi delar med många länder.
frierier och bröllop
Jag gillar att läsa Magdalena Ribbings etikettspalt i dn och tycker hon ofta kommer med vettiga svar. Nu är det ju sommar, även om det inte märks på det svenska vädret, och då bröllopstider. Många frågor handlar just om bröllop och förlovningar och vad som är rätt och fel. Eftersom förlovningar och bröllop både ska vara trevligt och personligt så tycker jag inte det finns så många rätt och fel. Man måste inte bjuda vissa, bjuda på viss mat , eller placera folk på ett visst sätt om man inte vill. Även om det är trevligt att bjudas till en påkostad fest så måste faktiskt inte bröllop vara så dyra. Om brudparet vill så kan det vara lika trevligt med knytkalas i trädgården som finmiddag på dyr restaurang.
Själv hade jag varken fest eller gäster när jag gifte mig för vi reste till Paris och berättade först efteråt att vi var gifta. Det var en mycket trevlig Paris-resa.
Inte heller fick jag något frieri på knä utan vi pratade helt enkelt och bestämde gemensamt att vi skulle gifta oss. Naturligtvis ska alla göra det som känns rätt för dom men bor man ihop och har tänkt leva ihop så borde väl bröllop likväl som den gemensamma ekonomin och annat vara ett gemensamt beslut. Att manne ska gå ner på knä och fria känns lite gammalmodigt. Ännu värre att han ska be hennes föräldrar om hennes hand. Det härrör ju från en tid då kvinnor inte hade egen ekonomi och föräldrarna måste godkänna friaren som försörjare. Vad jag läst i Ribbings spalt upplever många föräldrar det som konstigt och tycker den vuxna dottern kan välja själv.
Ska dock erkänna att jag en gång i forntiden tänkte fria. Var väldigt nära men vågade väl inte. Tur var det för han såg mest vårt förhållande som tidsfördriv och hade definitivt blivit chockad och svarat nej. Några veckor efter mitt planerade frieri dumpade han dessutom mig för en annan tjej som han sen hade ett mer seriöst förhållande med. Får väl skylla mina friartankar på ungdomlig dumhet , kärlek , en vilja att inte se hur det var och en önskan att vårt förhållande skulle bli seriöst. Jag blev ju sen dessutom gift med en som jag verkligen ville vara tillsammans med och som ville vara med mig.
Sen finns den i Sverige numera spridda traditionen att pappan ska föra dottern till altaret. Inget som jag varit med om på bröllop jag har besökt men jag har hört att det blivit vanligare. Det är inte ens en gammal svensk sed utan importerad sådan så att skylla på tradition blir inte helt korrekt. Även detta känns omodernt och patriarkalt då dottern överlämnas till mannen. Hur blir det om en frånskild kvinna gifter sig? Då har ju pappan en gång kanske överlämnat henne till ex-mannen , då borde det ju vara ex-mannen som överlämnar henne. Fast det tror jag få kvinnor skulle uppskatta.
När det gäller mina åsikter här har jag Ribbing på min sida men naturligtvis tycker jag alla ska göra såsom det känns bäst för just dom.
Själv hade jag varken fest eller gäster när jag gifte mig för vi reste till Paris och berättade först efteråt att vi var gifta. Det var en mycket trevlig Paris-resa.
Inte heller fick jag något frieri på knä utan vi pratade helt enkelt och bestämde gemensamt att vi skulle gifta oss. Naturligtvis ska alla göra det som känns rätt för dom men bor man ihop och har tänkt leva ihop så borde väl bröllop likväl som den gemensamma ekonomin och annat vara ett gemensamt beslut. Att manne ska gå ner på knä och fria känns lite gammalmodigt. Ännu värre att han ska be hennes föräldrar om hennes hand. Det härrör ju från en tid då kvinnor inte hade egen ekonomi och föräldrarna måste godkänna friaren som försörjare. Vad jag läst i Ribbings spalt upplever många föräldrar det som konstigt och tycker den vuxna dottern kan välja själv.
Ska dock erkänna att jag en gång i forntiden tänkte fria. Var väldigt nära men vågade väl inte. Tur var det för han såg mest vårt förhållande som tidsfördriv och hade definitivt blivit chockad och svarat nej. Några veckor efter mitt planerade frieri dumpade han dessutom mig för en annan tjej som han sen hade ett mer seriöst förhållande med. Får väl skylla mina friartankar på ungdomlig dumhet , kärlek , en vilja att inte se hur det var och en önskan att vårt förhållande skulle bli seriöst. Jag blev ju sen dessutom gift med en som jag verkligen ville vara tillsammans med och som ville vara med mig.
Sen finns den i Sverige numera spridda traditionen att pappan ska föra dottern till altaret. Inget som jag varit med om på bröllop jag har besökt men jag har hört att det blivit vanligare. Det är inte ens en gammal svensk sed utan importerad sådan så att skylla på tradition blir inte helt korrekt. Även detta känns omodernt och patriarkalt då dottern överlämnas till mannen. Hur blir det om en frånskild kvinna gifter sig? Då har ju pappan en gång kanske överlämnat henne till ex-mannen , då borde det ju vara ex-mannen som överlämnar henne. Fast det tror jag få kvinnor skulle uppskatta.
När det gäller mina åsikter här har jag Ribbing på min sida men naturligtvis tycker jag alla ska göra såsom det känns bäst för just dom.
torsdag, juni 04, 2009
att lära känna svenskar och spanjorer
Att den ofrivilliga ensamheten är stor och utbredd i Sverige är ett välkänt problem. Söker man på känslomässig isolering på Wikipedia är det enbart svenska Wikipedia som skriver om detta. Söker man på ensamhet finns det artiklar på flera språk.
För många flyktingar och invandrare som kommer till Sverige och har lämnat en stor del av familj och vänner i hemlandet kan det bli väldigt jobbigt. Det talas då och då om hur svårt det är för invandrare att lära känna infödda svenskar. Det är inte så konstigt eftersom det även är svårt för infödda svenskar att lära känna svenskar.
Dom flesta upplever säkert någon gång perioder av ofrivillig ensamhet någon gång i livet. För den enskilda individen kan det vara både jobbigt och till och med destruktivt. Vi människor har ett grundläggande behov av att få känna oss älskade och behövda. När vi inte får den bekräftelsen kan känslor av värdelöshet, nedstämdhet, skam, skuld och självförakt väckas. I värsta fall kan det leda till depressioner , missbruk eller ett destruktivt beteende för att bli sedda.
Som jag skrivit förut kände jag mig otroligt ensam när jag kom tillbaka från Spanien och valde att bosätta mig i en stad där jag inte bott på 15 år och knappast kände någon. Det har tagit nästan två år att få vänner och bli medbjuden i olika sociala sammanhang. Det var två väldigt jobbiga år.
Fast inte heller i Spanien kändes det särskilt lätt att skaffa nära vänner. Speciellt inte att lära känna spanjorskor. Däremot är det lätt att prata med grannar och jobbarkompisar , gå och ta en fika eller en öl ihop, börja prata med den som sitter bredvid dig på kaféet eller baren. Man kan ha väldigt trevligt men det känns inte riktigt som att man kommer varandra nära utan det är mer än ytlig bekantskap. Vilket kan vara nog så trevligt men många kan nog börja sakna nära vänner. Ska man generalisera tror jag många spanjorer umgås mer och nära med släkten och har kanske någon nära vän men många ytliga kontakter.
Den som är ensam och kanske arbetslös , sjukskriven eller pensionär i Sverige kan ju vandra omkring i veckor där dom enda pratstunderna med andra människor är hej och tack till kassapersonalen på ICA eller Konsum. För börjar man prata för mycket med grannar eller den som sitter bredvid en på kaféet upplevs man som en konstig kuf och folk drar sig undan. Men hur gör man egentligen i Sverige om man vill lära känna folk? Det finns inte riktigt några naturliga ställen att gå där man kan börja prata, inte på det sättet som spanska kaféer.
Som vanligt när jag skriver såna här inlägg om kulturskillnader och hur man är i olika länder så generaliserar jag för naturligtvis finns undantag åt alla håll.
För många flyktingar och invandrare som kommer till Sverige och har lämnat en stor del av familj och vänner i hemlandet kan det bli väldigt jobbigt. Det talas då och då om hur svårt det är för invandrare att lära känna infödda svenskar. Det är inte så konstigt eftersom det även är svårt för infödda svenskar att lära känna svenskar.
Dom flesta upplever säkert någon gång perioder av ofrivillig ensamhet någon gång i livet. För den enskilda individen kan det vara både jobbigt och till och med destruktivt. Vi människor har ett grundläggande behov av att få känna oss älskade och behövda. När vi inte får den bekräftelsen kan känslor av värdelöshet, nedstämdhet, skam, skuld och självförakt väckas. I värsta fall kan det leda till depressioner , missbruk eller ett destruktivt beteende för att bli sedda.
Som jag skrivit förut kände jag mig otroligt ensam när jag kom tillbaka från Spanien och valde att bosätta mig i en stad där jag inte bott på 15 år och knappast kände någon. Det har tagit nästan två år att få vänner och bli medbjuden i olika sociala sammanhang. Det var två väldigt jobbiga år.
Fast inte heller i Spanien kändes det särskilt lätt att skaffa nära vänner. Speciellt inte att lära känna spanjorskor. Däremot är det lätt att prata med grannar och jobbarkompisar , gå och ta en fika eller en öl ihop, börja prata med den som sitter bredvid dig på kaféet eller baren. Man kan ha väldigt trevligt men det känns inte riktigt som att man kommer varandra nära utan det är mer än ytlig bekantskap. Vilket kan vara nog så trevligt men många kan nog börja sakna nära vänner. Ska man generalisera tror jag många spanjorer umgås mer och nära med släkten och har kanske någon nära vän men många ytliga kontakter.
Den som är ensam och kanske arbetslös , sjukskriven eller pensionär i Sverige kan ju vandra omkring i veckor där dom enda pratstunderna med andra människor är hej och tack till kassapersonalen på ICA eller Konsum. För börjar man prata för mycket med grannar eller den som sitter bredvid en på kaféet upplevs man som en konstig kuf och folk drar sig undan. Men hur gör man egentligen i Sverige om man vill lära känna folk? Det finns inte riktigt några naturliga ställen att gå där man kan börja prata, inte på det sättet som spanska kaféer.
Som vanligt när jag skriver såna här inlägg om kulturskillnader och hur man är i olika länder så generaliserar jag för naturligtvis finns undantag åt alla håll.
Etiketter:
kulturskillnader,
Spanien,
Sverige
osvenskt
För drygt ett år sen var jag och lyssnade på Fredrik lindström när han pratade om svenskar och svenskhet under rubriken "Världens modernaste land med världens osäkraste folk". Både väldigt roligt och väldigt tänkvärt.
En sak som han tog upp var att osvensk inte alltid är ett positivt begrepp i Sverige som vi brukar påstå. När det gäller kultur , umgänge mellan människor, sättet att vara och likande saker som inte kan mätas konkret är osvenskt ett positivt ord.
När det däremot gäller sånt som säkerhet , standard , lagar , demokrati och liknade som är lättare att definiera och mäta så är osvensk ett negativt begrepp.
Man säger gärna du är så härligt osvensk, vilken härligt osvensk fest men inte lika gärna vilken härligt osvensk kötthantering , vad härligt osvenskt elledningarna är dragna här, vilken härligt osvensk bostadsstandard.
Fast det här med att det anses som en komplimang att bli kallad osvensk är nog en väldigt svensk företeelse. Jag kan inte komma på något land där motsvarande skulle anses som något positivt. Till exempel en amerikan så blir kallad oamerikanskt tar det som allt annat än positivt.
Fast vad är svenskt och vad är svenskhet egentligen? Många har nog en bild av det men har kanske svårt att sätta ord på det. Vad är typiskt svenskt? Nog lättare att sätta ord på. Hur är en svensk och vem är svensk? På det här finns inga svar och den som försöker svara idag svarar nog helt annorlunda än vad en svensk hade gjort på 20-, 30-, 40 och 50-talet. Vårt land och våra vanor ser helt annorlunda ut idag än vad det gjorde då.
En sak som han tog upp var att osvensk inte alltid är ett positivt begrepp i Sverige som vi brukar påstå. När det gäller kultur , umgänge mellan människor, sättet att vara och likande saker som inte kan mätas konkret är osvenskt ett positivt ord.
När det däremot gäller sånt som säkerhet , standard , lagar , demokrati och liknade som är lättare att definiera och mäta så är osvensk ett negativt begrepp.
Man säger gärna du är så härligt osvensk, vilken härligt osvensk fest men inte lika gärna vilken härligt osvensk kötthantering , vad härligt osvenskt elledningarna är dragna här, vilken härligt osvensk bostadsstandard.
Fast det här med att det anses som en komplimang att bli kallad osvensk är nog en väldigt svensk företeelse. Jag kan inte komma på något land där motsvarande skulle anses som något positivt. Till exempel en amerikan så blir kallad oamerikanskt tar det som allt annat än positivt.
Fast vad är svenskt och vad är svenskhet egentligen? Många har nog en bild av det men har kanske svårt att sätta ord på det. Vad är typiskt svenskt? Nog lättare att sätta ord på. Hur är en svensk och vem är svensk? På det här finns inga svar och den som försöker svara idag svarar nog helt annorlunda än vad en svensk hade gjort på 20-, 30-, 40 och 50-talet. Vårt land och våra vanor ser helt annorlunda ut idag än vad det gjorde då.
Etiketter:
kulturskillnader
onsdag, juni 03, 2009
uppochnervända bankkort
Jag har tagit ut pengar ur bankomater i många länder i fem olika världsdelar men det är endast i Sverige man stoppar in sitt bankkort uppochner i bankomaten. Varje gång jag kommit tillbaka till Sverige efter en tid utomlands försöker jag stoppa in kortet med framsidan upp i maskinen. Utlänningar som kommer hit gör förmodligen samma sak. Jag förstår inte varför vi i Sverige envisas med att stoppa in bankkortet uppochner.
Idag när jag gick till bankomaten som ligger i närheten där jag bor noterade jag att den såg lite annorlunda ut , inte mycket men liksom lite nyare , större bildskärm och sedlarna kom ut på ett annat ställe. Som vanligt försökte jag stoppa in kortet uppochner men det ville inte maskinen. Så såg jag att kortet skulle stoppas in med framsidan upp. Kände mig smått internationell , kontinental eller något där vid Nordeas bankomat i Uppsala. Är det någon förändring på gång med nya bankomater så vi svenskar i framtiden kommer att få vända på kortet och stoppa in det på samma sätt som man gör i andra länder? Ingen viktig fråga. Jag kan lika gärna stoppa in mitt VISA-kort uppochner men jag har undrat varför vi envisas med att göra det i Sverige när man inte verkar göra det i övriga världen.
Idag när jag gick till bankomaten som ligger i närheten där jag bor noterade jag att den såg lite annorlunda ut , inte mycket men liksom lite nyare , större bildskärm och sedlarna kom ut på ett annat ställe. Som vanligt försökte jag stoppa in kortet uppochner men det ville inte maskinen. Så såg jag att kortet skulle stoppas in med framsidan upp. Kände mig smått internationell , kontinental eller något där vid Nordeas bankomat i Uppsala. Är det någon förändring på gång med nya bankomater så vi svenskar i framtiden kommer att få vända på kortet och stoppa in det på samma sätt som man gör i andra länder? Ingen viktig fråga. Jag kan lika gärna stoppa in mitt VISA-kort uppochner men jag har undrat varför vi envisas med att göra det i Sverige när man inte verkar göra det i övriga världen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)










_05.jpg)

