Mitt intryck av Isabel allende är att hon är en ganska ojämn författare. Några böcker jag har läst av henne har jag tyckt varit otrligt bra. Andra har känts både dåliga och inte alls tilltalat mig.
Mina Allende-favoriter är La casa de los espíritus (Andarnas hus), Eva Luna och Paula. Väldigt bra och läsvärda böcker.
Paula är en otroligt gripande bok om Isabels dotter som vid 28 års ålder faller i koma på grund av sjukdomen porfyri och blir sämre och sämre tills hon till slut dör efter nästan ett år som ett vårdpaket.
Nu har jag äntligen hittat en bok av Isabel allende som är nästan lika bra som Paula. La Suma de los Dias på svenska blir det väl summan av dagarna men den finns ännu inte översatt men borde komma eftersom den kom ut på spanska och engelska för mer än ett år sen. Boken inleds med att i december 1992 spred familjen Paulas aska och nu vill hon berätta för sin döda dotter vad som hänt sen dess. Boken genomsyras av sorg och saknad efter Paula men det är också en rolig bok där man får följa absurda händelser i Isabel Allendes minst sagt brokiga och udda familj. Både rolig och gripande och mycket läsvärd.
Kan man inte läsa spanska och orkar inte vänta på den svenska översättningen finns boken på engelska.
Vill man läsa Isabel Allende på spanska men är osäker om ens spanska räcker till så har hon även skrivit tre ungdomsböcker. Dom har inte jag läst men det är en slags äventyrsromaner. En utspelar sig i Himalaya , en i Afrikas djungel och en i Amazonas. Eftersom dom är skrivna för ungdomar är troligen inte språket särskilt knepigt
Böckerna heter La ciudad de las bestias (Odjurens stad), El reino del dragón de oro (den gyllene drakens rike) och El bosco de los pigmeos (Pygméernas skog)
Men oavsett om man kan spanska eller inte tycker jag absolut man ska läsa Paula och La Suma de los Dias på svenska eller engelska.
2 kommentarer:
Kul att du gillade den!
Jag tyckte också att La suma de los dias var både gripande och rolig på samma gång. Lättläst helt enkelt.
Isabel Allende är verkligen ojämn. När hon är som bäst skriver hon fantastiskt bra, men de flesta av de senaste romanerna (ödets dotter, porträtt i sepia) känns mest som romantiskt dravel i harlequinstuk.
Nadia - Jag läste den i början av juni men har inte kommit mig för att skriva om den förrän nu. Gillade den också verkligen. Håller helt med Ödes dotter , Porträtt i Sepia kändes verkligen som harlequinstuk. Men när hon skriver bra så är det väldigt bra. Men hon är fruktansvärt ojämn
Skicka en kommentar