lokalsinne

Det sägs ju att män hittar inte i sin egen byrålåda men har koll på hur man hittar i stan och kvinnor är tvärtom eller något sånt. Det är naturligtvis bara gamla fördomar och för mig är det precis tvärtom. Jag har noll koll på var grejer brukar finnas hemma och skulle säkert kunna gå vilse i min egen garderob. Förut brukade jag fråga min man var olika grejer fanns och han hade alltid koll.

Däremot tycker jag att jag har ganska bra lokalsinne. Jag lär mig relativt snabbt att hitta på nya platser. Det har väl inte heller min man haft några större problem med när vi har varit ute och rest eller flyttat till nya platser. Däremot är han usel på att läsa en karta och lära sig namn på gator. Det blir mer den stora gatan som går där eller gatan där den eller den affären ligger när han ska förklara var något ställe ligger. Själv är jag väldigt duktig på att läsa kartor och lära mig gatunamn. Även om det på vissa platser i Kina var lite knepigt att stå med kartan och jämföra om tecknen på skylten med gatans namn liknade tecknen på kartan. Trodde aldrig jag skulle lära mig hitta i den gamla stadsdelen Barrio de Santa Cruz i Sevilla där jag bodde ett halvår. Gatorna är som labyrinter men det gick faktiskt relativt snabbt eftersom jag promenerade mycket. Promenader är ett suveränt sätt att upptäcka en ny stad.

Det här med lokalsinne kan verkligen variera. Jag känner en person som har så uselt lokalsinne att han går vilse i sin gamla hemby som består av 2-3 gator. Samma person bor numera i den något större staden Madrid. Irrar ofta vilse men säger att det är så man upptäcker nya platser. Han har lyckats irra runt i ett parkeringshus utan att hitta sin bil. Rapporterade bilen stulen till polisen för att sen upptäcka att han ställt den i ett annat parkeringshus. En gång irrade han länge i ett stort p-hus och var nästan säker på att bilen måste vara stulen men då visade det sig att den stod på en annan våning.

Jag har hört en berättelse om någon med ett uselt lokalsinne som besökte det gamla Sovjet. Han var medveten om att han med sin brist på lokalsinne aldrig skulle lyckas hitta tillbaka till hotellet och ryska kunde han inte heller. Så han skrev av något som stod med stora bokstäver på väggen vid hotellet och visade detta för några taxichaufförer. Taxichaufförerna nickade alla instämmande och körde vidare. Han blev mer och mer frustrerad men på krokiga vägar och något underligt sätt lyckades han ändå till slut ta sig tillbaka till hotellet. Senare fick han också tag i en språkkunnig person som tittade på det han hade skrivit. På lappen stod det: Leve den nya femårsplanen!

Jag har en släkting som är helt hopplös. Hon har bott större delen av sitt liv i Stockholms innerstad men går ständigt vilse i Stockholm ibland till och med i den del av stan där hon bott i 25-30 års tid. I sitt jobb som journalist med en hel del resor och intervjuer är hennes dåliga lokalsinne ibland ett problem men inom släkten brukar det leda till en hel del skämt.

Varför är det så stor skillnad på människors lokalsinne? En del människor kan ha rest hur mycket som helst och bott på olika platser men ändå har dom uselt lokalsinne. En del bor hela sitt liv i en mindre stad och kan fortfarande gå vilse där. Andra lär sig hitta som om dom var infödda på en ny plats.

Om man har dåligt lokalsinne borde det inte gå att träna upp det på något sätt? Det borde väl finnas knep och handböcker i sånt? Liksom det borde gå att lära sig hitta i sin garderob eller läsa en karta.