När man var liten gick man ju bara hem till kompisarna på gatan och ringde på och frågade om man kunde leka. Som vuxen så krävs det oftast ett telefonsamtal först. Man ringer och hör om man ska ses och bestämmer en tid när man kan komma förbi. Undantaget är kanske om man umgås med sina grannar för då är det nog mer acceptabelt att bara kancka på och fråga om dom vill komma över på kaffe eller något. Jag vet inte om det här är något typist svenskt. Visst , i vissa länder har få telefoner och då blir det naturligtvis så att man bara gå över men om ag jämför med andra rika länder. Jag tror egentligen inte det för när jag bodde i Spanien ringde man också och bestämde i förväg om man skulle ses.
Jag är ibland sugen på att bara åka hem och ringa på dörren hos folk jag känner. Speciellt om jag är i närheten av någons bostad. Jag tänker tanken men gör aldrig det för så gör man inte. Skulle jag göra det skulle jag först bli tvungen att ta upp mobilen och förvarna att jag kommer om några minuter. Fast det känns också som något man inte gör. Man bestämmer längre i förväg. Naturligtvis får man ju räkna med att man kanske kommer olägligt om man bara ringer på någons dörr. Har personen i fråga annat för sig är det väl bara att vända på klacken och gå. Precis som om man ringer någon som inte kan prata så länge i telefonen just då.
Personligen skulle jag tycka det vore jätteroligt om någon jag kände bara dyker upp och ringer på min dörr. Fast jag har en känsla av att många inte skulle uppskatta det.
Jag kanske har helt fel i det här inlägget. Ni som läser får gärna rätt mig. Är det eller är det inte vanligt att man bara åker hem till folk utan att ringa innan? Är det typiskt svenskt att ringa innan eller är det bara ett tecken på att man är vuxen var man än bor? Är det fler än jag som skulle tycka det var trevligt om någon dom kände spontant ringde på dörren utan att ha förvarnat innan?
Jag föredrar nog faktiskt om folk ringer innan de kommer. Jag vill nog ha den kontrollen. Tråkigt nog. Och så är man väl smittad av denna kultur. Oftast skulle det säkert kännas (detta händer så sällan att jag glömt bort hur det känns) trevligt med ett oannonserat besök. Efter ett tag. Just när någon oannonserat ringer på dörren känns det däremot lite läskigt.
SvaraRaderaMen annars vore det trevligt med besök oftare. Bara de ringer först.
Cliff hanger - ha ha intressant att du tycker det känns lite läskigt när någon oannonserat riger på dörren. Jag har aldig tänkt på det. Spontant känner jag bara att det skulle vara kul. Fast det är sällan eller aldrig någon som oannonserat rnger på min dörr. Ska jag få besök vet jag alltid det innan.
SvaraRaderaJag håller med om att det vore trevligt, och att det är läskigt... hehe. Tyvärr beror det ju lite på vilket humör jag är på, om jag är uttråkad eller stressad... och det är ju svårt för någon annan att veta.
SvaraRaderaTror att det skiljer sig ganska mycket från storstäder och småstäder. Jag bodde i Ängelholm under många år och där gick man ofta bara hem till folk. Under mitt första år hemifrån hade jag inte ens telefon, och det var innan mobiltelefonen. Så det fanns ingen annan utväg än att knalla hem till folk och sätta en lapp på dörren om de inte var där just då. Ganska charmigt. Nu har man så många sätt att kontrollera allt det där på och jag har förvandlats till kontrollfreak... trist.
Och när jag bodde i Stockholm var det så långa avstånd, man tar ju liksom inte buss och tunnelbana för att komma fram och personen i fråga inte är hemma,,,
Du har rätt i det du skriver. Tyvärr, vill jag säga. Jag vill oftast gärna veta om någon kommer. Inte alltid, ibland är det kul om någon bara kikar förbi, men det finns ju tillfällen då det inte passar, då man kanske har annat besök eller bara vill vara ensam. Ibland får jag för mig att det vore jätteroligt att bara komma och "överraska" någon utan förvarning, men det är ju som sagt denna orolighet för om det inte passar, personen ifråga kanske inte blir glad. Därför är det nog bäst att förvarna.
SvaraRaderaDäremot kan det vara jättekul om någon ringer och säger "hej, du, jag är i falun, får jag titta förbi?", det blir ju nästan som att knacka på dörren, om det är någon som inte bor i närheten. Fast pja, hur ofta händer det...
Jag håller med Carin - det beror helt på vilket humör jag är på.
Jag kan nog säga att det inte är typiskt svenskt. I Frankrike skulle jag tycka att jag vore lite ohövlig om jag dök upp sådär utan att ha ringt innan... och det är precis som här.
SvaraRaderaDäremot önskar jag fler spontana besök som Johanna beskriver men jag vill gärna ha ett samtal före (så man hinner städa undan det värsta iaf ;-) ).
Svejs hej!
SvaraRaderaJa om det är svensk eller fransk eller kinesiskt spelar väl ingen roll men tråkigt verkar det.
Varför får inte folk komma utan att säga till?
Har man inte tid säger jag bara det.
Äter vi bjuder vi på mat - alltid finns det extra bröd och ost
Titta på teve kan jag alltid skjuta upp och så speciellt viktiga sysselsättninagar har jag inte .
Här finns alltid något att dricka vatten, vin, kaffe, öl te och ett samtal livar oftast upp.
När du bloggare kommer på besök lovar jag ett varmt välkomnande och ett mer givande samtal än någonsin en blogg kan ge.
Livet är för kort!
Eva
Carin - du har nog rätt i att det skiljer en del mellan större och mindre städer p.g.a avstånden. Jag får väl kanske inte lust att bara åka hem till någon oannonserat utan oftast är det för att jag av något skäl befinner mig i området.
SvaraRaderaJohanna - visst finns det tillfällen då det inte passar och det måste ju den som bara dyker upp vara medveten om.
Lugnet (Fred)- nej jag tror inte heller det är typiskt svenskt. Visst kan jag hålla med om att det är trevligt att hinna städa undan det värsta innan någon kommer på besök ;)
Eva - jag håller med och säger detsamma , jag lovar ett varmt välkomnande om du eller någon annan bloggre dyker upp hemma hos mig. Det är klart mycket trevligare att få besök än att titta på TV. Jag skulle bar tycka det var kul om någon jag kände spontant kom förbi