tag:blogger.com,1999:blog-990914647496299951.post5939788534549332955..comments2024-03-19T13:56:46.866+01:00Comments on Betraktelser från omvärlden: singel eller ensamstående?Thérèsehttp://www.blogger.com/profile/13783646238928369615noreply@blogger.comBlogger11125tag:blogger.com,1999:blog-990914647496299951.post-11961432197500011752008-09-20T15:54:00.000+02:002008-09-20T15:54:00.000+02:00Nina - håller också med om att det är taskigt att ...Nina - håller också med om att det är taskigt att inte bjuda in alla kompisar även om dom är singlar. Jag är inte så förtjust i parmiddagar , kan ofta kännas lite krystat, oavsett om jag är singel eller kommer i par. Jag tror också du har rätt i att det beror mycket på om man trivs med sitt singelliv eller inte. Middagen jag ska på är ingen parmiddag egentligen och dom som har den ville bara bjuda hem lite kompisar dom inte sett på länge och det är en slump att alla är par (åtminstone tror jag det för jag har inte jättekoll på alla som kommer) utom jag. Men jag tror absolut det kommer att bli trevligt.<BR/><BR/>Anna - jag är inte heller så förtjust i parmiddagar för det blir ofta cermoniellt och onaturligt. Är inte heller så förtjust i tjejfester (eller killfester) jag tycker det är trevligt att umgås med alla jag känner och inte exkludera någon p.g.a att dom är singlar eller av "fel" kön. Gillar den spanska modellen där man träffas mer ute tyvärr är det inte riktigt så i Sverige. I somras gick jag och en kompis ner på lokala pizzerian i mitt område och tog en öl. Där satt två män och en kvinna från Chile resp. Nicaragua och vi började genast prata med dom. Dom tyckte det var trist att inte svenskar kunde samlas mer ute varma sommarkvällar.<BR/><BR/>Johanna - det kan nog delvis ha med ålder att göra. Men också lite med hur folk är. Alla 18-åringar hånglar inte vilt varje gång dom umgås med andra. Jag tycker som du att då kan man lika gärna stanna hemma. Jag har inget emot att folk pussas och kramas lite men blir det för mycket är det både asocialt och oartigt mot dom andra man träffar.<BR/><BR/>På din andra fråga vet jag inte riktigt. Kanske någon som läser vet. Annars kan du ju kolla med olika biståndsorganisationer om dom vet och kan hjälpa till. Känner en tjej som var på ett barnhem i södra Mexico och jobbade för några år sen fast till Mexico blir det svårt att ta sig på max 3500 kr skulle jag tro.Thérèsehttps://www.blogger.com/profile/13783646238928369615noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-990914647496299951.post-21827150830387177642008-09-20T11:54:00.000+02:002008-09-20T11:54:00.000+02:00Förhoppningsvis känner jag väl också så i framtide...Förhoppningsvis känner jag väl också så i framtiden.. jag står i princip inte ut att umgås med mina vänner när det är par + jag, men det beror ju kanske på att vi är så unga (18 år). Då blir det mest att jag får sysselsätta mig med något medan de andra hånglar/gullar.. förstår inte varför man går ut för att umgås sådär, då kan man lika gärna stanna hemma med sin pojkvän och sen komma ut och vara lite social. Men förhoppningsvis "mognar" alla.<BR/><BR/><BR/>Förresten.. har ofta bett dig om hjälp så gör det igen. Undrar om du eller någon av dina läsare kan tipsa om ett barnhem som ni tror gladeligen skulle ta emot besökare som har som projektarbete att samla in pengar till ett barnhem? Avresa i början på januari och resan får gå på max runt 3500kr.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-990914647496299951.post-16559133142788914522008-09-20T10:07:00.000+02:002008-09-20T10:07:00.000+02:00Jag var yngst i mitt kompisgäng (gick en klass öve...Jag var yngst i mitt kompisgäng (gick en klass över) och tyckte att alla plötsligt blev jättaallvarliga och stadgade...kände mig inte alls mogen för det. Alla förlovade sig och sen stod de i tjej- eller killgrupper pâ festerna och snackade inredning eller sport. <BR/>De som var 10 âr äldre stod och gullade med bebisar (tjejer) eller diskuterade värmepumpar och trädgârdgângar (killar)<BR/>Sedan dess har jag alltid föredragit att bjuda ett gäng människor, helt enkelt, där var och en är sig själv. Jag gâr ocksâ hellre pâ sâdana tillställningar. <BR/>I Spanien träffas man ju mer ute ocksâ, sâ man lär ju ändâ känna folks män och fruar eftersom man tar ett glas ihop pâ nâgon bar.<BR/>Sâ det jag inte gillade med parmiddagar var att det blev sâ "ceremoniellt" och för mig onaturligt.Anna Malagahttps://www.blogger.com/profile/15624303218568724383noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-990914647496299951.post-18370782638769019932008-09-20T04:52:00.000+02:002008-09-20T04:52:00.000+02:00Jag tror också att många kan känna sig malplacerad...Jag tror också att många kan känna sig malplacerade på parmiddagar men att det ligger hos en själv och inte de andra på parmiddagen. <BR/><BR/>Sen beror det nog lite på vilken "sorts" singel man är, om man verkligen längtar efter att träffa någon kanske parmiddagar får en att känna sig lite ensam, men om man trivs bra som singel så bryr man sig nog inte så mycket om det bara är par på middagen.<BR/><BR/>Jag var själv singel länge innan jag träffade min nuvarande och trivdes verkligen med det. Sen hade jag tur att de i min bekantskapskrets sällan hade parmiddagar utan helt enkelt bjöd in alla kompisar, med eller utan partner som man själv ville. <BR/><BR/>Väldigt taskigt att inte bjuda singelkompisen som i Nadias fall, jag fattar faktiskt inte hur man tänker då. Ska man bli utesluten bara för att man inte har någon kille med sig!?ninahttps://www.blogger.com/profile/14350747714143628424noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-990914647496299951.post-43863926126206768922008-09-20T00:19:00.000+02:002008-09-20T00:19:00.000+02:00Sara - jag tror jag får förtydliga det där sista. ...Sara - jag tror jag får förtydliga det där sista. Hon har inte dålig kontakt med sina föräldrar och det var inget fel på killen. Det vara andra skäl som gjorde att hon väntade fem år med att berätta att hon var tillsammans med någon.Thérèsehttps://www.blogger.com/profile/13783646238928369615noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-990914647496299951.post-74388118559171715812008-09-19T23:22:00.000+02:002008-09-19T23:22:00.000+02:00Nadia - just den här middagen jag ska på är ingen ...Nadia - just den här middagen jag ska på är ingen parmiddag för det är lite olika folk bjudna men om jag fattat det rätt är det bara par och jag som kommer. Tror ändå det blir väldigt trevligt. Dåligt av dina kompisar att inte bjuda dig när du var singel. Tycker inte sånt borde spela någon roll. När jag och mina barns pappa bodde ihop först i Göteborg och sen i Madrid hade vi väldigt sällan barnvakt eftersom våra föräldrar (ofta föräldrar som är barnvakter) är utspridda på tre olika städer Uppsala , Västervik och Malmö. Då gick nästan alltid en av oss på middag eller fest och en stannade hemma med barn. Jag kan tycka att om man bor ihop kan det vara skönt att göra saker på egen hand också. Man behöver inte alltid umgås med andra i par.<BR/><BR/>Sara - jag får faktiskt aldrig såna frågor. Möjligen kompisar som då och då undrar om jag träffat någon. Tycker också parfixeringen är lite vrickad som om meningen med livet är att vara ett par.Bor man ihop eller umgås väldigt mycket som särbos är det också skönt att göra saker på egen hand och inte gå på ALLA fester och middagar tillsammans. Eftersom jag nästan alltid har läppglans och ofta 10 cm klackar och trivs med livet och har ett socialt liv så borde jag vara mera singel än ensamstående... fast jag fick en gång frågan på bloggen om jag var ensamstående ha ha. Även som singel-ensamstående kan man ju träffa någon men man kanske inte vill ta med denna någon på middag , fest eller släktträff efter bara några veckor. Fast det är så klart olika. En del behöver mer tid att känna efter en del känner sig superseriösa i början och presenterar den nya för familjen redan samma vecka man träffats. Jag har en kompis som väntade fem år med att berätta för sin familj att hon hade pojkvän och när hon berättade var det p.g.a att hon var gravid och dom skulle flytta ihop...Thérèsehttps://www.blogger.com/profile/13783646238928369615noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-990914647496299951.post-43709882213860998832008-09-19T21:29:00.000+02:002008-09-19T21:29:00.000+02:00Ih, den där parfixeringen! Jag var singel länge, o...Ih, den där parfixeringen! Jag var singel länge, och fick alltid värja mig för frågor: Men varför har inte du någon kille? Tycker du inte att han är snygg? Jag känner en singelkille som... Argh!<BR/>Som att meningen med livet är att vara ett par.<BR/>Det där tyckte jag var väldigt jobbigt som singel (jag har aldrig känt min som ensamstående).Sarahttps://www.blogger.com/profile/07420068158653960360noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-990914647496299951.post-1745094735955390592008-09-19T20:01:00.000+02:002008-09-19T20:01:00.000+02:00Jag får beklaga, men jag håller nog tyvärr med dig...Jag får beklaga, men jag håller nog tyvärr med dig. Har själv varit med om att känna mig som den sista singeln. Jag umgicks då i ett kompisgäng där alla hade pojkvän sedan flera år och ordnade parmiddagar till vilka alla utom jag (som saknade pojkvän) var bjudna. <BR/>Verkligen supertrist. Egentligen så förstår jag inte varför det ligger så mycket fokus på att man skall komma ipar till middagar. Varför inte bara bjuda in ett gäng kompisar liksom?Nadiahttps://www.blogger.com/profile/13860391694998910253noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-990914647496299951.post-84476723859508195412008-09-19T16:09:00.000+02:002008-09-19T16:09:00.000+02:00Johanna - jo ibland känns det lite så att man är d...Johanna - jo ibland känns det lite så att man är den som blivit över fast det är sällan jag hamnar i såna situationer. Här fick jag väl känslan när dom sa att om du träffar någon kille kan du ju ta med honom...<BR/><BR/>Mandy - tack för uppmuntran. Har egentligen inte tänkt så mycket på det här så det känns inte jobbigt att gå på middagen och jag tror det blir trevligt. Jag har både stilettklackar och läppglans inbland och barn och är lycklig och har ett socialt liv som är mer än föräldrarmöten :)Thérèsehttps://www.blogger.com/profile/13783646238928369615noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-990914647496299951.post-11416275591786289542008-09-19T13:35:00.000+02:002008-09-19T13:35:00.000+02:00håller absolut med!Man är den som är "starkast" av...håller absolut med!Man är den som är "starkast" av alla som kommer till middagen och som bara kan säga: jag kommer,jag står för den jag är,singel eller ej,barn eller inte barn,har inga stilettklackar men ett definitivt starkt förtroende!"<BR/>yesssssssss så ska det låta!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-990914647496299951.post-39724899396436156142008-09-19T13:26:00.000+02:002008-09-19T13:26:00.000+02:00Du ÄR ju definitivt ingen loser som kommer ensam t...Du ÄR ju definitivt ingen loser som kommer ensam till middagen, men av egen erfarenhet vet jag att man lätt kan känna sig så. Alla andra är par... jag är singel... hon som blev över... det är ju lite så det känns.Anonymousnoreply@blogger.com