torsdag, januari 31, 2008

operation avklarad

Tack för alla lyckönskningar inför min operation. Allt gick hur bra som helst och läkaren var nöjd med resultatet. Jag mår jättebra och har inte ont. Kan till och med gå på benet men ska bara göra det ytterst försiktigt dom tre första dagarna. Det ska läka på ungefär 2-3 veckor och om cirka 1.5 månad ska jag operera det andra knät. Känns jätteskönt att få det gjort och när vårvärmen kommer kan jag gå , springa , leka med barn , cykla , träna och allt sånt hoppas jag. Kändes inte heller så läskigt när jag väl var där eller när jag skulle bli sövd. Var mest nervöst dagen innan. Om två veckor ska stygnen bort men det blir inga större ärr eftersom den gjordes med titthålskirurgi. Kändes skönt att få åka hem samma dag. Åkte in 8.30 blev sövd klockan 10 vaknade klockan 12 och fick åka hem klockan 17. Är glad att ha det gjort , att allt gick bra och att jag mår så bra.

onsdag, januari 30, 2008

danskar och öl

Jag gillar Danmark i allmänhet och huvudstaden Köpenhamn i synnerhet. Danmark är ett trevligt land där man hygger sig, frossar enorma måltider på kro , äter wienerbröd med choklad , röker cigarr, äter röd pölse , har ett omöjligt system när det gäller siffror , har ett högerparti som heter Venstre , och fotbollssupportrarna är snälla och kallas roliganer istället för huliganer och man tar gärna en öl eller två.

Det kanske inte kommer som någon stor överraskning men nu är det belagt att danska folket är väldigt förtjust i öl. Så förtjust att det i princip inte finns ett enda tillfälle då det inte passar att ta en bärs. Undersökningen vars resultat redovisas i Berlingske Tiedende är gjord av ett bryggeri som jämför ölvanor i 15 länder - och danskarna tar täten.80% av dom anser att det är helt i sin ordning att dricka öl på bröllop och 95% när dom lagar middag hemma. Dock finns det gränser även för danskar , åtminstone för vissa , bara 42% av dom tillfrågade anser att det passar att dricka öl i jobbsammanhang.

Jag är själv inte lika hängiven öldrickare som den genomsnittliga dansken. Visst kan det vara gott med en öl i bland men oftast föredrar jag vin om jag ska dricka alkohol.

Förresten är det väldigt olika hur lätt vi svenskar tycker det är att förstå det danska språket. Jag tycker att jag själv förstår danska hyfsat även om det finns dom som pratar grötigare eller knepigare dialekt än andra. Jag har umgåtts en del med danskar och det har oftast gått ganska bra för dom att förstå min svenska och jag deras danska. Men ibland har vi pratat engelska med varandra också. En del svenskar verkar tycka att danska är rejält knepigt att förstå medan andra klarar det ganska bra. Fast siffrorna är krångliga tycker jag men det skulle naturligtvis gå att lära sig.

golfkommentarer

Jag har nog fördomar om golfare. Fast jag borde verkligen inte ha det. Jag vet att alla inte heter Frippe och klagar på skatter och bidrag och diskuterar aktieaffärer under golfrundan. Jag har själv provat att spela en gång för längesen och tyckte det var kul. Dom jag känner som spelar golf är vanliga och trevliga personer.

Men ändå har jag fördomar. Som Douglas McDouglas sa till Stig-Helmer i filmen Den ofrivilliga golfaren "Ge mig en man med stora händer , stora fötter och ingen hjärna och jag ska göra en golfare av honom."

Det är ju inte bara Frippe som spelar golf. Även Nodkoreas stora landsfader Kim jong-Il spelar golf. Han är tydligen en talang på området för han gjorde fem hole-in-one och gick på 38 under par första gången han spelade. Detta rapporterades officiellt från Pyongyang, så det måste vara sant.Kom sen inte och påstå att golf är svårt. För alla som inte begriper sig på golf så innebär det att han klarade banan på 38 färre slag än vad en bra spelare klarar.

En stor behållning med golf på svensk TV är den välkända golfkommentatorn Göran Zachrisson som verkligen kan beskriva spelet med sina speciella kommentarer. Vad sägs om följande kavalkad av citat:

  • Scandinavian Masters spelas i år på Forsgården, vilken fantastisk bana och framför allt, vilka räkmackor!
  • Greenen ser ut som en fläskkotlett, fast mindre....
  • Han svingar som en sockerbit i en telefonkiosk.
  • Han är 3.5 meter lång... jag överdriver inte. Alltså, han är drygt 2 meter lång!
  • Nu står han där och ser ut som en bläckfisk som nyss fallit ner från ett träd.
  • Han är en av ytterst få som kan köra bil utan bensin!
  • Han är här för att lära sig att åka buss i Europa.
  • Greenen ser så liten ut härifrån så man undrar hur de fått fast den vid marken.
  • Bollen landar på green som en fjäril med ömma fötter.
  • Bollen rullar fortare nerför än uppför!
  • Den här putten är från ett sådant avstånd att antingen går den i eller så missar han.
  • Det är ovanligt att golfspelare kommer ifrån London. Där finns ju så mycket annat att göra som t.ex. äta hamburgare.
  • Där går han och runkar runt bollen.
  • Han sökte en oönskad vattenkontakt, vilket framgår av denna repris.
  • Han är byggd som en järnetta och går att skicka portofritt över hela världen.
  • Ni ser hur fint bollen rullar. Den är som en råtta utan ben.
  • Vad är det de har där? En trasig pool? Ska de flyga iväg med den?
  • Vädret idag är helt perfekt... alltså helt fel!
  • Det är när det går långsamt som man förlorar sekunder!
  • Det är svårt att kontrollera studsar, det kan man inte ens göra i verkliga livet.
  • Det enda jag kan säga om den här putten är hur mycket klockan är...
  • Sanningen är den att jag kan lika mycket om golf som en fågel om en fisk.
  • Hey boy, Per slår lika snabbt som en delfin i string
  • Här står höjdarna och pratar utanför klubbhuset. Men... Är det inte en såsfläck på slipsen?
  • Jag kan åka till Sverige och tillbaka lika snabbt som Henrik Stenson slår bollen.
En del av Göran Zachrissons sköna och underhållande kommentarer finns samla på den här sidan


Som sagt alla som spelar golf heter inte Frippe utan på den här bilden ser man Che Guevara och Fidel Castro gå en golfrunda på Kuba någon gång på 1960-talet.

operation

I morgon ska jag sövas och bli opererad i ett knä. Känner mig ganska nervös. Samtidigt som det är skönt att få det gjort för jag har väntat länge på den här operationen. Större delen av förra året har jag haft inflammationer i knäna som inte vill gå över trots att jag provat starkare och starkare medicin. Äter just nu en sort cellgifter och det vill man ju helst slippa om man kan. Vissa dagar har knäna varit så dåliga att jag knappt kommit upp ur sängen. Andra dagar är det ganska okey men aldrig bra. Knäna är ibland otroligt svullna och jag har rejält ont. Vaknar ibland på natten av att jag har ont och är extremt stel - stelare än ett kylskåp. Har tagit hur många prover som helst utan att dom har hittat någon sjukdom så jag har inte reumatism.

Jag vet inte varför men jag ogillar verkligen sjukhus och sjukhusmiljöer. Tittar inte ens på sjukhusserier på TV. Trots att jag har varit en stadig gäst på sjukhuset sen april , blivit stucken i och röntgad och träffat läkare i tid och otid känner jag fortfarande obehag varje gång jag besöker sjukhus.

Så operationen imorgon är verkligen inget jag ser fram mot även om det ska bli otroligt skönt att få den gjord. Att bli sövd i två timmar känns också läskigt. Jag har blivit sövd och operarad förut men det känns ändå lite läskigt. Såna här stunder önskar jag nästan att jag vore barn så jag hade någon som följde med och höll handen. Nu får jag nöja mig med att bli skjutsad dit och hem och förhoppningsvis bli lite ompysslad när jag kommer hem. Operationen görs med titthål och jag får åka hem samma dag. Så det är ju skönt att slippa ligga på sjukhuset längre än nödvändigt.

Eftersom båda knäna är lika dåliga så kommer jag att få göra om operationen på det andra knät senare. Just nu vet jag inte när bara att det måste gå minst två veckor. När det här är gjort slipper jag mediciner och det ska bli väldigt skönt för jag mår lite illa av cellgifterna. Så blir jag förhoppningsvis bra till våren och kan skutta runt på friska ben , orkar leka mer med barnen , dansa , träna , cykla , gå långa promenader och annat jag inte riktigt orkat.

Har inte riktigt varit så duktig på att blogga senaste dagarna. Har mest varit smånervös för operationen och haft massor att läsa. Tycker att jag inte borde vara så nervös. Någon gång borde jag väl bli så vuxen att jag inte känner så otroligt mycket obehag inför sjukhusmiljöer. Har tidigare varit väldigt frisk och sluppit gå till sjukhus så ofta. Hoppas jag slipper efter mina knän är opererade och läkta.

Ordlös onsdag - La Farola , Malaga



Fler ordlösa bilder här

måndag, januari 28, 2008

Hemma hos diktatorn

I Sverige är heminredning väldigt stort. Det finns tidningar , böcker och TV-program om heminredning som har mängder av läsare och tittare. Idag fick jag ett tips om en annorlunda heminredningsbok nämligen Peter Yorks bok Hemma hos diktatorn som kom på svenska för ungefär ett år sen.

Diktatorer har förutom att dom är narcissistiska , grymma och maktgalna ofta en riktigt usel inredningsmak. Ju vräkigare desto bättre. Boken är rikt illustrerad och är en orgie i leopardskinn , byster , enorma kristllkronor, guldkranar ,elfenben, freseker , enorma sängar och ett ogenerat självförhärligande. Ordet pampigt får en helt ny innebörd efter att ha kikat på denna orgie i smaklöshet.

Adolf Hitler, paret Ceausescu, Joseph Désiré Mobutu, Idi Amin, Josef Stalin, Saddam Hussein Slobodan Milosevic, paret Marcos och många fler får man kika in hemma hos. Från Mussolinis eldstad till Hitlers parkettgolv, från Saddam Husseins kitschfyrverkeri till general Noriegas julgran - ingen detalj undkommer Peter Yorks granskande öga.
Hemma hos diktatorn ger en häpnadsväckande inblick bakom kulisserna hos några av världens sjukaste hjärnor. Så här går det när måttlös rikedom och smaklöshet kombineras.

Lenin är den enda person som visar upp ett normalt hem i boken. Detta konstaterade även författaren för han har i efterhand sagt :"
Det är sant att Lenin skiljer sig från de andra och vid närmare eftertanke är det möjligt att han inte ens borde ha inkluderats i boken. Det är alltför smakfullt."


Hemma hos paret Marcos på Filipinerna , Saddam Hussien och Tito


Saddam Hussein verkar ha gillat märklig konst och örnar

En annan diktator som gillade örnar var Centralafrikanska republikens envåldshärskare Jean-Béndel Bokassa. 1976 lät han kröna sig till kejsare uppflugen på en 4 meter hög tron som såg ut som en örn. Kröningen var enormt påkostad och influerad av Napoleons kröning. Tre år senare störtades han i en militärkupp , flydde till Frankrike och bodde där på ett slott i 10 år innan han 1986 åkte tillbaka till hemlandet i tron på att tas emot som sin hjälte Napoleon när denne flydde från Elba. Istället greps han och dömdes för mord , tortyr och kannibalism.

lördag, januari 26, 2008

stekt duva



Bilden ovan föreställer Plaza Mayor i den lilla staden Antigua i Guatemala. Antigua är en liten charmig stad som ligger uppe i bergen ganska nära landets huvudstad som har samma namn som landet. Antigua är populärt bland backpackers och här vimlar det av språkskolor. Det är billigt att plugga spanska så många som reser runt i Centralamerika stannar här en eller ett par veckor och bättrar på sina språkkunskaper. Det präglar verkligen den lilla staden. På barerna på kvällarna sitter utlänningar och diskuterar verbböjningar.

Staden är gammal och mysig men väldigt liten. I centrum ligger torget på bilden och här säljer mayakvinnor vackra och färgglada textilier. Här ligger stadens vackra kyrka La Merced och en rad restauranger. Torget är också fullt av duvor. Jag är inte speciellt förtjust i fåglar i allmänhet och tycker att stadsduvor i synnerhet kan vara ganska otrevliga. Dom är närgångna och känns inte särskilt renliga - luftens råttor brukar en kompis kalla dom. Det är nog en ganska bra beskrivning på stadsduvor. Själv tycker jag dock att råttor är trevligare än fåglar.

Utanför en restaurang ett stenkast från torget hade man en skylt där man lockade med att man serverade paloma frita con salsa curry det vill säga duva med currysås. Man kan ju bara spekulera i var restaurangen fick sina duvor ifrån...

När jag för många år sen pluggade i Sevilla i södra Spanien bodde jag vid det mysiga bilfria torget Plaza de San Francisco. Här ligger den vackra kyrkan med samma namn och torget är fullt av uteserveringar och närgångna duvor som människor matar. En gång när jag satt och drack en kaffe på torget så jag två killar i 10-12 års åldern som fångade en duva. Den ena killen stoppade duvan innanför jackan och så gick dom därifrån. Ordnade dom kanske familjens middag?

Nu äter ju inte jag fåglar överhuvudtaget men just duva tycker jag inte verkar så aptitligt att äta. Men jag kanske har fel. Fast det tror jag inte. Jag tvivlar på att det ens blir gott även om man dränker duvan i en god currysås.


gott?

små duvor

För några år sen var jag på bio i den lilla staden Cumana i nordöstra Venezuela. Att gå på bio i Venezuela var lite annorluda än i Sverige och definitivt mer livat. Publiken ropade ut varningar till skådisarna , applåderade vissa scener och pratade med varandra. Publiken sprang också ut och in och köpte mer popcorn och läsk. Till skillnad från i Spanien dubbar man inte film i Venezuela. Fast i dom större spanska städerna finns alltid flera biografer som visar film V.O det vill säga Version Orginal med spansk text.

Förutom i Venezuela och Sverige har jag bara varit på bio i Danmark ,Grekland , Spanien och Portugal. Biograferna ser ganska lika ut i dom länder jag har gjort biobesök och över hela världen verkar folk äta popcorn på bio.

Popcorn heter förövrigt palomitas på spanska vilket ordagrant betyder små duvor. Lustigt. Jag har svårt att se likheten. I delar av Latinamerika tror jag att man istället för palomitas använder ordet popcorn men i Spanien heter det alltid palomitas.


små duvor?

torsdag, januari 24, 2008

vårväder

Som jag skrev i inlägget vinter kring universitetet i Uppsala så gillar jag inte snö eller kyla. Efter två dagar med ett tunt snötäcke på marken och några minusgrader blev det plötsligt 7 grader varmt och sol. Märkligt men skönt, känns som vår ute. Vill ha vår och sommar nu. Hoppas februari och mars också fortsätter lika snöfria och med en del sol.

Det här blev ett typiskt svenskt inlägg. Om man generaliserar så är nog svenskarna ett av dom folk som pratar väder mest. Vet man inte vad man ska säga till någon svensk kan man alltid börja prata väder. Jag är nog ganska duktig på det själv också. Speciellt när jag pratar med kompisar utomlands brukar jag förhöra mig om hur vädret är där dom bor.

separationer och barn

I Sverige är det lätt och accepterat att skilja sig om man jämför med många andra länder. Även länder som tillåter skilsmässa kan ha regler som försvårar hela processen som till exempel flera års betänketid , skäl ska anges, eventuell otrohet ska bevisas mm. I Sverige räcker de med att skriva på ett papper och några skäl behöver inte anges. I vissa länder kan omgivningens syn på en frånskild person vara minst sagt fördömande men i dagens Sverige är det så vanligt med skilsmässor att ingen fördömer eller förvånas. Fast trots att det är lätt rent juridiskt att bli skild kan det vara fruktansvärt jobbigt känslomässigt för dom inblandade. I synnerhet kanske om det finns barn inblandade.

Varje år får cirka 50000 svenska barn uppleva att deras föräldrar går skilda vägar. Dom flesta föräldrar klarar att lösa det rent praktiskt och se till att det blir så bra som möjligt för barnen. Men några hamnar i jobbiga och långdragna vårdnadsprocesser.

Jag har inte själv skilda föräldrar och vet nog inte hur jobbigt eller inte jobbigt det är. Kanske därför jag då och då drabbas av dåligt samvete för att jag och mina barns pappa separerade. Nu var det så klart inte bara jag som tog det beslutet utan vi var två om det. Det har ändå gått smidigt och bråk och sånt har uteblivit. Det har också fungera bra och är trevligt att umgås som vänner och sen han kom tillbaka från Spanien bor han hos mig och barnen tills han får flytta in i sin lägenhet i mars. Då kommer han att bo några minuter promenad från oss med bilfria gårdar mellan så barnen har båda föräldrarna nära och kan gå mellan. Vi kommer att umgås och göra saker med barnen tillsammans trots att vi inte bor tillsammans. Trots att det fungerat så bra har det varit många jobbiga stunder och mitt dåliga samvete dyker då och då upp. Man vill ju alltid det bästa för sina barn och jag har nog ofta inbillat mig att det bästa är om mamma och pappa är tillsammans men det kanske inte alltid är så.

En kompis som växte upp med skilda föräldrar sa en gång att det jobbigaste var inte att mamma och pappa inte bodde ihop utan att träffa deras nya olika partners hela tiden. Det är ju en annan sak som kan komma efter skilsmässan som kan vara jobbig för barnen. Det är säkert inte heller alltid lätt att träffa någon som har barn. Jag har aldrig varit tillsammans med någon som haft barn sen tidigare så jag har ingen erfarenhet på området. Men jag tror man ska vänta med att ta in en ny vuxen i barnens liv innan man känner sig säker på att det är ett varaktigt förhållande. Kanske är det också en god idé att inte vara så snabb med att flytta ihop som man kanske hade varit annars. Så tror jag att den nya partnern absolut inte ska försöka bli någon ny mamma eller pappa utan försöka vara mer kompis och inse att barnet redan har en mamma och en pappa.

Eftersom skilsmässor och omgifte är så vanligt och accepterat i Sverige tror jag att vi ibland kanske tar för lätt på hur barnen upplever det. Men det är möjligt att det bara är mitt dåliga samvete. Mina barn har faktiskt ännu inte visat några tecken på att det varit jobbigt. Det som har varit jobbigast för dom är nog att deras pappa bodde kvar i Spanien ett år efter att vi flyttat till Sverige. Men vi har inte bråkat utan umgås gärna och har aldrig pratat illa om varandra inför barnen.

Trots att det har gått smidigt och jag trivs ganska bra med livet idag ha det inte alls varit lätt alla stunder och några lyckliga skilsmässor tror jag inte finns. Trots stunder av dåligt samvete och att det varit jobbigt vet jag att det ändå var rätt och jag tror livet hade varit jobbigare om jag inte flyttat från Madrid. Visst saknar jag Madrid och visst har det varit jobbigt att vara ensam med barnen ibland och visst blev ekonomin sämre när man inte längre var två men trots det känns tillvaron bra idag och jag är nöjd med livet.

Trots att det nog har gått ganska enkelt och smidigt för mig att separera så har det varit jobbigt så jag kan knappt föreställa mig hur fruktansvärt det måste vara om det leder till bråk och osämja också. Jag tycker det är bra att det är lätt och accepterat att skilja sig i Sverige. Jag är säker på att ingen gör det lättvindigt utan man försöker verkligen hålla ihop särskilt om det finns barn inblandade. Samtidigt känns det som att många tar ganska lätt på hur barn upplever en skilsmässa eftersom skilsmässor är så vanliga idag. Många som separerar går ju i familjeterapi men då är det väl bara dom vuxna som gör det. Kanske borde det finnas fler möjligheter för barnen att också delta ibland eller kanske andra lösningar där barnen kan bearbeta sina känslor om det skulle behövas.

Nu blev det mer personligt än jag tänkt mig. Självklart är det olika vad som är enklast från fall till fall och självklart är det olika hur barn upplever att föräldrarna går isär.

onsdag, januari 23, 2008

vinter kring universitetet i Uppsala

Jag är inte särskilt förtjust i varken snö eller kyla. Så den här vintern har hittills varit relativt bra med plusgrader dom flesta dagar även om det alltför ofta är grått och trist. Igår var marken täckt av ett vitt pulver och det var kallt och olustigt. Snön och kylan har stannat även idag.



Bilden är tagen i universitetsparken i Uppsala idag på eftermiddagen.



Inne i universitetsbyggnaden finns dessa märkliga visdomsord inristade på väggen. "Tänka fritt är stort men tänka rätt är större". Bilden blev lite mörk och jag försökte göra den ljusare i photoshop men den blev mest märklig. Fast det märkliga citatet går ju att läsa nu.



Om man blir törstig när man besöker universitetsbyggnaden och letar lite kan man hitta den här dricksfontänen som sitter undangömd på en vägg i ett hörn. Annars finns ett kafé i källaren. Det var evigheter sen jag var där men det är mysiga valv och gott fika. Kafé Alma heter stället. Gästerna är en blandning av studenter , turister och en och annan förvirrad professor.



Universitetshuset byggdes 1887 och ser så här tjusigt ut från utsidan. Tidigare var Gustavianum, huset med bollen på taket , som syns på första bilden universitetets huvudbyggnad. I bollen finns den så kallade anatomiska teatern där Olof Rudbeck på 1630 dissekerade lik inför publik och bland annat upptäckte lymfsystemet.



Gustavianum sett från Sankt Eriks Torg.

tisdag, januari 22, 2008

Super Atlas och monsterkorv

2 mil norr om Uppsala i det lilla samhället Björklinge ligger gatuköket My Number One som påstås servera Sveriges största hamburgare. Burgaren heter Super Atlas och består av 600 gram kött, tre stekta ägg, tre lager bacon, sallad, tomat och gurka. 450 gram strips och tre läsk ingår i måltiden som kostar 199 kronor. Lyckas man vräka i sig allt på 45 minuter får man sin bild på väggen i gatuköket. Jag blir både lite smått äcklad och fascinerad på samma gång. Eftersom jag inte äter kött eller så enorma portioner kommer jag inte att prova. Men jag blir lite sugen på att hitta en storätare som gillar kött och åka ut dit och se när han eller hon visar upp sin storätar-talang. Lite imponerad skulle jag nog bli om han eller hon lyckades få i sig hela måltiden på 45 minuter. Det skulle definitivt bli dokumenterat här på bloggen.


Sugen?

I Göteborg där jag har bott finns ett gatukök på paradgatan Avenyn som heter Jonsborg som serverar en monsterkorv. Det är en hel falukorv med bacon runt om i baguette. Med massor av mos ovanpå och två portioner västkustsallad. Det kalaset går på 99 kronor och enligt ägaren innehåller måltiden 1800 kalorier. Också det känns lite väl extremt. Behöver och orkar någon verkligen äta så mycket?


monsterkorv

Vilken enorm köttfrossa dessa två rätter är. Verkar inte helt sunt att vräka i sig såna mängder kött.

måndag, januari 21, 2008

studieteknik och motivation sökes

Jag är nog ganska lat egentligen. Visst gillar jag att både jobba och plugga och jag skulle tycka det vore långtråkigt och trist att vara arbetslös. Samtidigt tror jag aldrig att varken jobb eller pluggande kan bli det som har högst prioritet för mig. Hur roligt , trevligt och intressant det än är så kommer nog alltid andra saker att vara viktigare. Visst tar jag mina poäng när jag pluggar , läser det jag ska och skriver dom pm som ska skrivas och när jag jobbar gör jag det jag ska utan att försöka maska eller smita undan.

Samtidigt så kan jag absolut inte prioritera plugg eller jobb först utan det finns så mycket annat jag tycker är viktigare och roligare. Som att umgås med barnen , familj , vänner , pojkvän , ligga och slöa och se film eller läsa , laga och äta god mat och bara ta det lugnt i allmänhet. Om ingen radikal förändring inträffar så tror jag absolut inte jag riskerar att bli arbetsnarkoman eller satsa på att göra karriär. Fast det är klart som lärare är väl möjligheten att göra karriär ganska begränsad.

Fast jag tror det vore nyttigt för mitt pluggande om jag kunde bli lite mer karriärist. Jag känner människor som kan koppla bort allt annat och bara gå in för det dom håller på med. Jag skulle vilja bli lite mer sån. Visst har jag klarat dom kurser jag läst men jag skulle vilja bli lite effektivare , få bättre motivation och studieteknik och inte plugga så splittrat och ibland tänka på annat än det jag borde koncentrera mig på. Några tips på vettig studieteknik och mer motivation?

söndag, januari 20, 2008

spådomar och rosmarin

För ganska många år sen pluggade jag spanska i Sevilla som är Andalusiens största stad och en otroligt vacker stad med härlig stämning. Jag hyrde en liten lägenhet i dom gamla kvarteren nära katedralen. Katedralen är en av världens största och besöks av mängder av turister. Det är faktiskt den enda kyrka jag har varit i där man var tvungen att betala inträdesbiljett för att gå in.

I Spanien bor cirka 600000 romer , hälften av dessa bor i Andalusien i sydligaste Spanien. Spaniens romer eller gitanos som man säger på spanska har påverkat kulturen med musik , konst och annat. Många har blivit framstående inom tjurfäktning och flamenco. Men ska man vara ärlig är gitanos många gånger inte särskilt integrerade i det spanska samhället utan umgås och lever med andra gitanos. Många gånger lever man i sämre bostadsområden , har sämre jobb och ekonomi. Bland spanjorer finns också många gånger en hel del fördomar mot gitanos trots att dom levt i landet i generationer. Romernas situation i Spanien skulle kunna bli ett väldigt långt och seriöst inlägg men jag måste erkänna att jag saknar kunskap och inte känner några spanska romer så då måste jag läsa på och fråga lite innan.

I Sevilla sålde många gitanos La Farola som är dom hemlösas tidning i staden. På torget utanför katedralen brukade romska kvinnor i traditionella kläder samlas för att spå turister och andra i handen. Man betalade en slant , fick en kvist rosmarin och dom läste din hand. Jag har aldrig blivit spådd i handen men har hört att rosmarinen får man för att den ska ge lycka. En person jag känner lät sig spås i handen och fick höra att han skulle få fyra barn. Han gick sen vidare till nästa kvinna och blev spådd och hon sa att han skulle få två barn. När han då invände och sa att
"men hon där borta sa ju att jag skulle få fyra barn" fick han svaret
"Ja ja , det är olika". Känns ju inte som helt seriösa spådomar då om det nu finns några seriösa spådomar. Han har nu två barn så det återstår väl att se om han nöjer sig med dom eller skaffar två till.


Rosmarin

gemensam ekonomi

För många år sen var jag hemma hos ett par på fest. Dom hade nyligen flyttat ihop och på vare sak hade dom skrivit sitt namn så dom vid en eventuell separation skulle vet vilka grejer som var hans eller hennes. Även porslin , glas och bestick var märkta med namn. Kanske bra att göra men jag tycker nog det känns en aning märkligt. Flytta man ihop har man väl tänkt leva tillsammans och att förbereda sig på en eventuell separation redan i början skulle nog kännas underlig och lite trist även om man ofta läser hur bra det är att göra det.

Hur folk som flyttar ihop löser det här med ekonomin verkar variera kraftigt. En del har totalt gemensam ekonomi där bådas pengar är gemensamma och den som har (mest) pengar betalar räkningar och sånt. Andra har totalt separerad ekonomi och millimeter-rättvisa vem som ska betala vad. Man kan räkna ut vem som ringt mest , surfat mest, ätit mest eller vad det nu är och delar på så sätt räkningarna. Andra har totalt separerad ekonomi men delar alla räkningar rakt av. Andra kanske tycker att den som tjänar lite mer kan betala en större del av räkningarna fast man har separerad ekonomi.

Jag har en kompis som bor med sin man och barn och dom har olika matkonton. Köper och äter olika mat vid olika tider utom en måltid på helgen som dom brukar äta tillsammans. Dom kan låna bröd , mjölk eller något av den andra och sen köpa tillbaka. Dom har dels olika preferenser när det gäller mat och dels gör jobbtider att dom äter på olika tider.

Nu får naturligtvis alla lösa sin situation så som den känns bäst för båda. Fast jag kan inte låta bli att tycka att det är lite märkligt att människor som bott tillsammans i många år kan ha totalt separerad ekonomi och till och med låna pengar av varandra , även små summor. Men som sagt hur andra löser ekonomin förhållanden har jag egentligen inga synpunkter på. Alla ska så klart göra som känns bäst för just dom. Det är säkert klokt att tänka på sina pengar och hur man ska lösa det praktiska vid en eventuell separation men jag skulle nog ha svårt att vara sån själv.

cykeln som kom tillbaka

För två veckor sen skrev jag att min cykel hade blivit stulen. Den var låst och stod i cykelställ när den försvann. Jag har letat i området där jag bor för att se om den låg slängd någonstans och även varit till polisens hittegods. Utan resultat. Idag på förmiddagen när jag skulle gå ut står cykeln i cykelstället utanför min dörr. Låst och inte det minsta förstörd. Märkligt. Jag begriper ingenting. Men det är skönt att ha fått tillbaka cykeln så klart. Har låst fast den med ett extra lås nu.

torsdag, januari 17, 2008

konstgjort kött

Här hittade jag en artikel om något märkligt. I Holland forskar man på att ta fram konstgjort kött. Man odlar köttceller i ett laboratorium som enligt artikeln ska mångfaldiga sig själva med någon näringslösning. Sen måste dom odlade köttcellerna "tränas" för att få samma konsistens , storlek, densitet och smak som köttceller från djur eftersom riktiga djur rör på sig och det ger tydligen köttet dess smak och densitet.

Två sådana ”träningstekniker” för konstgjorda köttceller är redan under utprövande. Den ena metoden handlar om att fett- och muskelceller i tunna lager sträcks ut på särskilda membraner, för att man ska få fram ”köttark” med rätt konsistens, som sedan ska kunna malas ned till köttfärs, eller pressas ihop till rätt sorts köttimitation (exempelvis korv, köttbullar eller till och med en konstgjord stek). Den andra metoden går ut på att odla köttvävnad på en sorts ”pärlor” som ansätts för temperaturförändringar och därigenom kommer att sträcka ut köttet till en vävnadsmassa som sedan kan skördas.

Problemet med det här är att tekniken fortfarande är dyr så ännu finns inte det konstgjorda köttet att köpa.

Personligen tycker jag det låter väldigt skumt och suspekt. Trots att jag är vegetarian och aldrig skulle äta kött tycker jag det här låter mycket märkligt och kan inte förstå efterfrågan. Vill man ha kött så vill man väl ha äkta vara det vill säga muskelfibrer från döda djur och inte något märkligt konstgjort "kött" tillverkat i ett laboratorium.

Vill man inte äta äkta kött från döda djur så finns det ju idag en rad substitut som känns betydligt mindre märkliga som quorn , sojakött , tofu , tempeh och tzay.



På bilden som jag lånat från Aftonbladet tycker jag inte heller att det konstgjorda köttet ser särskilt aptitligt ut. Även om jag inte tycker att äkta kött ser så aptitligt ut heller så hade jag absolut hellre valt äkta vara om jag måste äta något av det. Fast det kommer jag inte att göra , både äkta och konstgjort kött går bort för min del även om jag förstår och tycker det är okey att andra vill äta kött trots att man klarar sig utmärkt utan.

Fast det kanske bara är jag som är överdrivet skeptisk mot tillsatser och tillverkningsmetoder jag inte känner till.

onsdag, januari 16, 2008

1000

Jag började blogga i december 2005 och har nu efter drygt två år bloggat så flitigt att det här faktiskt är mitt tusende blogginlägg. Jag känner mig faktiskt lite mallig över att ha skrivit så mycket. Borde egentligen fira det på något sätt. Men det absolut roligaste med bloggen är alla kommentarer jag får. Så tusen tack till alla ni som läser och kommenterar. Hoppas ni fortsätter med det.

Ordlös onsdag - Fyristorg Uppsala



Kika på fler ordlösa bilder här

lördag, januari 12, 2008

Arn



Jag var ganska länge sugen på att göra som rysligt många andra svenskar och gå och se filmen om Arn som går på bio nu. Läste böckerna när dom kom för 9 år sen (andra och tredje boken kom för 7 respektive 8 år sen) och vad jag minns så gillade jag dom då. Som den historienörd jag är så brukar jag gilla historiska romaner.

Filmen har inte fått så bra kritik och jag har hört dom som sett den och blivit besvikna så jag tänkte jag skulle läsa om första boken. Gillade den inte alls lika mycket utan blev faktiskt ganska besviken. Arn är någon sorts superhjälte som vet och kan allt och är bäst på allt. Boken var kanske inte dålig men inte heller bra. Ska man vara elak är handlingen ungefär så här:

Arn växer upp i kloster , Arn sjunger för munkarna , aldrig har en gosse sjungit så vackert , Arn rider snabbast av alla på sin superhäst , Arn vinner bågskytte , Arn talar latin och franska , Arn är bäst med svärdet , Arn vinner bågskytte, Arn är en stilig ung man från en rik och fin familj, Arn träffar Cecilia, fagrare mö har aldrig skådats , Arn vinner bågskytte , de unga tu förenas i köttet , Arn rider snabbast av alla , Arn är god mot trälarna , Arn jagar , Arn röker kött , Arn vinner bågskytte , de unga tu förenas i köttet , Arn är skickligast med svärdet , de unga tu förenas i köttet , Arn vinner bågskytte.....

På fyllan förenas Arn och Cecilias syster i köttet. Att ha samlag med två systrar är en svår synd För det blir han dömd att åka till det heliga landet och i 20 år slåss med tempelriddarna mot dom onda muslimerna. Cecilia som inte visste att Arn och hennes syster haft ett "one-night-stand" blir också dömd , hon spärras in i kloster i 20 år. Dessutom är hon med barn efter allt förenade i köttet Arn och hon ägnat sig åt.

Nu kanske jag är onödigt elak. Vet inte varför jag tyckte böckerna var ganska bra förut men blev besviken nu och känner inte för att se filmen. Är det någon som har sett filmen som tycker att jag borde tänka om och ge den en chans? Normalt brukar jag gilla historiska filmer likväl som historiska romaner.

fredag, januari 11, 2008

tinto de verano , sangria och clara

Det här blir en fortsättning på inlägget nedan. I Spanien blandar man inte bara rött vin och coca cola utan även rött vin och casera som är en läsk som påminner om sprite eller sockerdricka fast inte riktigt lika söt. Hälften rött vin och hälften casera massor av is och en citronskiva blir drycken tinto de verano som betyder sommarvin. Serveras oftast i raka , höga glas om man beställerdet ute. En personlig favorit. Mycket gott.



Precis som den mer välkända vinblandningen Sangria finns också tinto de verano färdigblandad på flaska. Väldigt billigt att köpa i spanska snabbköp. Fast det är väldigt enkelt att blanda sin egen tinto de verano. Personligen fördrar jag tinto de verano framför sangria som jag tycker är lite väl söt.



Läste någonstans att på Costa del Sol i södra Spanien dricker turisterna sangria och lokalbefolkningen tinto de verano. Kanske ligger det något i det för mitt intryck är att sangria inte är så enormt populärt bland spanjorer även om det säljs färdigblandat på tetror överallt. Ordet sangria kommer förresten från sangre som betyder blod på spanska.



Det finns många varianter av sangria men den brukar förutom rött vin innehålla fruktbitar , kanel , honung eller socker , mineralvatten och en skvätt konjak.
Naturligtvis kan man göra sin egen sangria. Ett recept på svenska finns här

I Spanien nöjer man sig inte med att blanda ut vin och sprit utan man häller också casera (sockerdricka) i öl och får då drycken clara. Jag har aldrig provat clara , tycker det låter underligt och jag är ingen större öldrickare , föredrar i allmänhet vin. Har känslan av att det mest är ungdomar som dricker clara i Spanien. Minns att min svenska farmor blandade öl och sockerdricka ibland.

grönt te och whisky

Grönt te är ju enligt alla rapporter fulla av nyttigheter och antioxidanter och kan förebygga diverse sjukdomar från cancer till hjärt och kärl sjukdomar. Har också för mig att det kan bromsa åldrandet. Gott är det iallafall och jag dricker gärna och mycket grönt te.
Jag tycker också om whisky och dricker det gärna ibland men inte så ofta , definitivt inte så ofta som jag dricker te.

På en bar i Hong Kong stötte jag på en kombination av grönt te och whisky färdigblandat på flaska. Inte särskilt starkt , ungefär som öl. Skulle drickas kallt. Jag gillar både grönt te och whisky men att blanda det? Jag var till en början skeptisk men nyfikenheten tog över och jag provade. Det var faktiskt helt okey. Mycket godare än det låter. Fast jag skulle nog inte få för mig att blanda till det hemma och jag saknar det inte i Systembolagets sortiment. Tycker trots allt att grönt te smakar godare utan whisky i och att whisky med fördel dricks utan grönt te.



En annan dryck som jag var en aning skeptisk till i början var cider och mjölk färdigblandat på flaska. Denna läckerhet går att köpa i Japan och heter Mitsuya. Den är alkoholfri skulle jag tro för man känner ingen alkoholsmak och min japanska kompis sa att det var nåt som barn gärna drack. Även den drinken var godare än jag trodde.



Ytterligare en dryck som jag var tveksam till att pröva var den spanska blandningen av coca cola och rött vin som kallas calimocho. Fast när jag till slut vågade fick jag erkänna att även den var godare än vad jag trodde. Calimocho är förstås inget man blandar till av finare röd vin och det är väl i allmänhet mest yngre spanjorer som dricker det under så kallade botellonas dvs. ungdomar träffas ute på gatan , torget eller i parken och dricker och umgås. Oftast är det billigt vin på tetra som används. Vad jag vet så går det inte att köpa calimocho färdigblandad. Även om det inte är så illa som jag trodde innan jag smakade så föredrar jag nog att dricka rött vin för sig och coca cola för sig.



I Spanien , och säkert i en del andra länder , är det inte ovanligt att man blandar whisky och coca cola. Även detta ställde jag mig skeptisk till men blev positivt överraskad även om jag fortfarande föredrar att dricka både whisky och coca cola oblandad.

Så även om vissa blandningar när de gäller mat eller dryck kan låta väldigt underliga ska man nog inte vara allt för skeptisk. Man kan bli positivt överraskad när man provar. Så är det ju också ganska spännande att prova nya saker när det gäller mat och dryck.

onsdag, januari 09, 2008

Tribunal , Madrid



Gå in här och titta på flera ordlösa bilder

tisdag, januari 08, 2008

lagar mot dåligt kaffe

Att det finns alldeles för mycket dåligt kaffe i världen (och i Sverige) vet nog redan dom flesta av oss som gillar kaffe. Fast i rättvisans namn ska jag väl påpeka att det finns mycket gott kaffe också. En som instämmer med att det finns alldeles för mycket dåligt kaffe i världen är den italienska politikern Marco Lion som vill lagstifta hur en riktig espresso och cappuccino ska smaka. Marco Lion menar att många klassiska italienska drycker och matprodukter förvanskas och nu ska parlamentet diskutera om kaffebryggning borde certifieras. Klart man ska göra vad man kan för att få bort allt dåligt kaffe. Det här är allvarliga och viktigt saker. Iallafall för oss hängivna kaffedrickare.

Enlingt det italienska nationella espressoinstitutet bryggs en riktig espresso av sju gram kaffepulver vid 88 graders värme under minst 23 sekunder och högst 27 sekunder.

Som jag skrivit förut är min kaffefavorit en spansk cortado som är en espresso med en liten skvätt varm mjölk. Tyvärr känner jag inte till något ställe i Uppsala där jag kan få en god cortoado. En cappuccino är inte heller fel och jag gillar hemmagjort svenskt bryggkaffe gärna tillagat och serverat i mitt kök.

måndag, januari 07, 2008

los reyes magicos

Idag är det trettondagen dvs. tretton dagar sen det var julafton. Tittar man i almanackan har tre personer namnsdag , Kasper , Melker och Baltsar. Det är enligt traditionen namnen på dom tre vise männen. Dom tre vise männen var enligt traditionen magiska kungar i Österlandet som såg Betlehemsstjärnan och förstod att Jesus fötts så dom började resa dit för att hylla honom med gåvor. Tretton dagar tog resan eller tolv då om Jesus föddes på juldagen. Dom hade med sig presenter i form av guld , rökelse och myrra.

I Sverige firar vi inte det här något särskilt men i Spanien är det den dag barnen får julklappar. På natten mot trettondagen kommer dom vise männen hem till sovande barn och lämnar presenter.

På dagen drar parader med dom tre vise männen -los reyes magicos - och deras följe som kan vara lite märkligt fram i alla spanska städer och byar. Befinner man sig i Spanien den här dagen ska man inte missa paraderna i synnerhet inte om man har barn med sig. Det jag såg i Madrid med barnen var en aning märkligt. Först gick flickor i uniform, veckade kjolar och taktpinnar á la amerikansk 4 juli-parad åtföljda av trumslagare. Efter dom kom en kille som klätt ut sig till ett träd. Sen kom kungarna åkande på varsin uppbyggd plattform på lastbilsflak. Dom hade varsin lastbil och på flaket nedanför plattformen var det fullt av barn som roade sig med att kasta konfetti och godis till oss åskådare. Kungarna bara vinkade och myste i sina stora skägg. Sen kom några troll och några clowner och en kille på styltor. Efter det rullade en uppblåsbar gigantisk cocacolaflaska förbi på ett lastbilsflak. Sen kom några folkdräkter som spelade folkmusik som påminde om svensk folkmusik i Siljanstrakten en sommarkväll.

Kungarna kastar ut godis till barnen och det är verkligen en barnen och det är verkligen en glad familjefest att gå ut och titta på paraderna.


Baltsar i paraden i den lilla staden El Puerto de Santa Maria i södra Spanien för några år sen.

Fler bilder på Los Reyes Magicos hittar ni hos Anna Malaga

söndag, januari 06, 2008

cykelstöld och tips på frisör

Uppsala är staden där alla verkar cykla. Här kryllar det av cyklar och cyklister. Förmodligen kryllar det också av cykelstölder. Kan vara lite jobbigt ibland när man kör bil för en hel del cyklister verkar inte så bra på trafikregler. I april när jag flyttade hit skaffade jag en cykel för att "ta seden dit man kommer" och jag cyklar gärna. Avstånden är korta och det är gott om cykelvägar. Men i förmiddags upptäckte jag att min låsta cykel hade försvunnit från cykelstället utanför mitt hus. Jag är enormt irriterad, arg och sur. Vill cykla. Iallafall när det inte är halt. Jag har inte heller några större förhoppningar att få tillbaka cykeln fast jag ska åka och kolla hos polisens hittegods. Antagligen får jag skaffa en ny cykel så om någon har en att skänka eller sälja för en billig penning får ni mer än gärna höra av er.


cyklar utanför tågstationen i Uppsala

Eftersom jag ändå skriver ett Uppsala-inlägg å tänkte jag passa på att efterlysa en bra frisör till hyfsat pris här i stan. Jag vet inte hur många av ni som läser här som känner till Uppsala. Men har ni tips på frisör skulle jag bli glad. Jag har klippt mig två gånger här och det ena stället var billigt men jag blev väldigt missnöjd , det andra var väldigt bra men lite väl dyrt. Nu börjar det bli dags för ett frisörbesök igen så alla tips är välkomna.

spanska kronofogden??

Häromdagen var jag på biblioteket. Gick runt och kikade lite men visste inte direkt vad jag ville läsa så det blev inget hemlån. Bläddrade dock lite i boken Caramba säger dom aldrig av Herman Lindqvist. En kåseribok om Spanien och spanjorer som Lindqvist skrev när han bodde i Madrid. Titeln är dock lite missvisande för spanjorer säger visst ¡caramba! då och då. Jag har tidigare läst delar av den och den är väl smårolig på några ställen men samtidigt får man känslan av att han har ganska dålig koll på Spanien.

Ett kåseri som jag fastnade för och tyckte lät oerhört märkligt var beskrivningen av hur spanska kronofogden arbetar. Precis som i Sverige skickar man först ut brev och påminnelser men går det sen till indrivning använder man en annan metod. Eftersom spanjorer är stolta och anser att deras "heder" är otroligt viktig används ett förnedrande knep för att få folk att betala. Man kommer med en bil med stora tydliga skyltar att här pågår indrivning så grannar , vänner och arbetskamrater till den skuldsatte kan se detta. Ur bilen kliver sen en ung tjej i Rosa Pantern kostym komplett med svans , huvud och rosa portfölj eller kanske clowner eller något annat löjeväckande. Att på det här sättet bli förlöjligad , dessutom av en ung tjej skadar den spanska stoltheten , "hedern" och machokänslan så till den grad att dom flesta gör allt dom kan för att hålla kronofogden från dörren.

Jag är säker på att majoriteten av alla spanjorer liksom dom flesta svenskar helst undviker kronofogden men resten känns mycket märkligt och inte likt det Spanien jag känner till. Jag tycker det här med snack om stolthet och "heder" känns som märkliga begrepp i sammanhanget. Men ännu mer märkligt känns det att spanska kronofogden skulle anställa unga tjejer för att klä ut sig till Rosa Pantern , clowner , riddare eller något annat.

Jag har inte kollat upp fakta i ämnet men tycke det låter helt bisarrt och uppdiktat. Boken är visserligen skriven i början av 90-talet men jag har svårt att tänka mig att spanska kronofogden jobbade så då. Ni är ju en del som läser här som känner till Spanien. Har någon hört talas om det här eller har någon en idé varifrån Herman Lindqvist kan ha fått det här. För i mina öron låter det för otroligt för att vara sant. Visst kanske det vore kul med kronofogdar som klädde ut sig till Rosa Pantern men jag tror tyvärr att dom spanska kronofogdarna är lika tråkiga/strikta/korrekta som sina svenska kollegor.



Uppdatering: Fick en förklaring av Anna i Malaga i en kommentar: "det är bâde fel och rätt. Det är inte kronofogden som arbetar sâ, men däremot privata indrivningsföretag. Mest kända är "El cobrador del frac", vars representanter gâr klÄdda i frack, eller âtminstone har en bil som det stâr EL COBRADOR DEL FRAC pâ, och det är ju smâtt pinsamt att ha en sâdan utanför sitt kontor...."

Okey för frack och att bilen syns ordentligt men Rosa Pantern? Jag är lite skeptisk fortfarande

lördag, januari 05, 2008

arbetsförmedlingen och a-kassa

Det har gått över ett år sen jag flyttade till Sverige från Madrid. Visst saknar jag fortfarande Spanien och Madrid men samtidigt har jag fått en vardag här och trivs ganska bra. Barnen trivs i sina skolor och vi gillar vår lägenhet. Spanien och Madrid finns ju kvar om jag vill bo där i framtiden eller bara resa dit på besök.

Även om det gått ganska lång tid sen jag kom tillbaka till Sverige tänkte jag skriva om det. Har man som jag bott utomlands i ett år eller mer och kommer tillbaka till Sverige och ska söka jobb hamnar man hos arbetsförmedlingen. Eller där hamnar väl alla arbetslösa oavsett vr man bor eller har bott. Jag har inte så mycket erfarenhet av arbetsförmedlingen men fick väl inte så positivt intryck när jag var där för ett år sen. Mitt intryck var att dom mer kontrollerade att du sökte jobb än hjälpte dig med jobbsökandet och tips. Naturligtvis varierar det säkert mellan olika arbetsförmedlingar hur engagerad personalen är och var dom gör. Men den arbetsförmedling jag var på kändes mer som en kontrollmyndighet som skulle kolla att du inte fuskade med a-kassan och hotade rapportera till a-kassan i tid och otid. Har man a-kassa måste man ju regelbundet ha kontakt med arbetsförmedlingen oavsett om man tycker det går utmärkt att söka jobb utan dom eller inte.

Har man bott utomlands och inte har jobb i Sverige verkar man inte ha rätt till någon a-kassa oavsett om man har jobbat heltid utlandet eller ej. Jag hade jobbat ganska lite i Madrid och dessutom svart men skulle väl kunna fixa fram något intyg ändå. Men svenska myndigheter verkar väldigt ointresserade av utländska intyg. När min son som är autistisk skulle få en ny läkare för att vi flyttat till en ny svensk stad krävdes att jag skickade kopior på alla hans journaler. Jag fixade kopior från läkaren i Madrid också men dessa ville man inte ha fast jag erbjöd mig att översätta och dom påstod att dom hade personal som kunde läsa spanska.

Hur som helst så var det a-kassa jag tänkte skriva om. Det är inte helt lätt att sitta i Madrid , Paris eller Aten och söka jobb i Stockholm , Lund eller Kiruna. Även om det naturligtvis går så är det betydligt lättare när man väl är på plats. I Madrid träffade jag faktiskt en svensk familj som hade hemlängtan och ville tillbaka till Sverige och sökte jobb för utan jobb kände dom att dom inte kunde flytta.

Man kan ju naturligtvis ha olika syn på hur a-kassan ska vara utformad , vilka regler som ska gälla och att arbetslösa måste flytta för att ta jobb på annan ort. Men ska vi ha ett gränslöst Europa som det pratas om så bör det väl vara lika enkelt att flytta från Landskrona till Borlänge som från Landskrona till Rom. A-kassan bör väl räkna den tid man har jobbat i Rom på samma sätt som den tid man har jobbat i Borlänge om man vill flytta tillbaka till Landskrona. Ska man var konsekvent med att arbetslösa ska tvingas flytta till en annan ort för jobb bör man väl i det gränslösa Europa även vara tvungen att ta ett jobb i Aten likaväl som i Kalmar.

Nu har jag själv aldrig haft a-kassa och tycker att reglerna ständigt verkar ändras. Jag har inte koll på vad som gäller nu och jag har inte haft kontakt med arbetsförmedlingen på ett år eftersom jag valde att plugga istället. Jag har inte hängt med så mycket i debatten om a-kassan så där kan jag inte ha så mycket synpunkter men naturligtvis tycker jag att man som arbetslös ska ha en ekonomisk trygghet av något slag. Jag tycker även att människor måste kunna flytta utan att förlora den oavsett om det är inom Sverige eller utomlands. Människor flyttar ju av andra skäl än rent ekonomiska. Så tror jag inte att fusket som det talas om är så utbrett varken med a-kassa eller andra socialförsäkringar. Dom flesta vill ha ett jobb. Knappast någon vill gå arbetslös i längden.

Slas

Fick just veta att författaren, konstnären och hammarbyaren Stig Claesson eller Slas har avlidit. Har läst några böcker av hans böcker och gillar honom verkligen. Dessutom hade han den goda smaken att göra underliga barnprogram med konstiga teckningar när jag var liten. Tyvärr hittade jag inget Slas-barnprogram men alla som sett Slas som barn kommer att känna igen teckningarna och funderingarna i Varan-Tvs tolkning. Titta och njut!

fredag, januari 04, 2008

olika men ändå lika

Med stort nöje läste jag Annas roliga inlägg om en skåning i Norrland. Inläggen finns här och här och kan verkligen rekommenderas. På tal om att rekommendera bloggar så måste jag rekommendera Taiwan mon amour som skrivs av Sara som just nu är i Tokyo. Full av vackra bilder och uppdateras ofta.

Summan av Annas inlägg om hennes besök i Umeå var att Umeå inte var så exotiskt och traditionellt utan en kosmopolitisk universitetsstad med studenter och lärare från hela världen.

Jag drog en långsökt parallell till när jag bodde i en indisk by på landsbygden i södra Rajasthan mitt ute i ingenstans. Visst är Indien exotiskt för en svensk och mycket olikt Sverige och Umeå. Ännu mer annorlunda är det på den indiska landsbygden där många lever väldigt traditionellt och mycket fattigt. I min by hade vi inte elektricitet eller toaletter och många var analfabeter.

Jag har många gånger fått frågan vad jag pratade om med familjen jag bodde hos. Faktiskt så pratades inte om särskilt exotiska saker alls utan dom pratade mycket om barn , mat , matlagning , skola , kläder , kärlek , förlossningar ja till och med sex. Fast naturligtvis var jag nyfiken och frågade ut dom om saker som hinduism , kamelerna , vidskepelse och annat. Många samtal med min indiska familj , där dom äldre medlemmarna var analfabeter och hade svultit mycket i sina liv , var inte särskilt exotiska. Man undrade vad man skulle laga till middag , hur man lagade viss mat , bekymrade sig hur det skulle gå för barnen, berättade roliga bus barnen hittat på , pratade om någon som var kär i någon eller om när man själv varit det, diskuterade färg och material på kläder och smycken , vad var snyggast och var köpte man bäst kläder och mycket annat.

Människor är egentligen ganska lika överallt och har många gånger likartade funderingar , glädjeämnen och bekymmer.

Fast självklart var det svårt i Indien också många gånger. Svårt att komma så nära så djup fattigdom och att vara så rik jämfört med dom. Ingen i min indiska by hade överhuvudtaget någon möjlighet att ge sig ut att resa och definitivt inte så långt bort som till Sverige. Så var det ibland jobbigt att leva under så enkla förhållanden. Insåg hur fantastiskt det är att ha en toalett med en dörr man kan låsa, en dusch , elektricitet , rinnande vatten och obegränsat med mat.

Men även om människor i grunden är rätt lika fast vi lever under olika förhållanden och med olika förutsättningar så kan man ju så klart generalisera och hitta en massa olikheter om man vill. Som jag brukar göra när jag skriver här om hur svenskar och spanjorer är , vad som är typiskt svenskt och så. Fast det är inte så seriöst menat och hittills har ingen tagit illa upp så jag lär fortsätta generalisera då och då.

luktutställning



Idag var jag till en av mina favorit teaffärer och köpte te. Jag är väldigt förtjust i te och dricker det i stora mängder i synnerhet grönt te. Här i stan brukar jag handla på två olika teaffärer som har många sorters te men är väldigt små och trånga. Man får stå och trängas i kö ett tag och vänta på sin tur. Många har inte bestämt sig när dom kommer till disken utan luktar på hur många olika teer som helst innan om till slut slår till på ett hekto earl grey eller något annat välkänt.

För ganska många år sen var jag på en luktutställning i den lilla staden El Puerto de Santa Maria som omgiven av underbara stränder ligger 2 mil från Cadiz i södra Spanien. Staden ligger på andra sidan Cadiz-bukten så det trevligaste sättet att ta sig till och från Cadiz är med den lilla färjan "El Vaporcito de El Puerto" som tar cirka 45 minuter. Cadiz är en av mina spanska favoritstäder och absolut värt ett besök.



Men luktutställning i El Puerto var det. Utställningen handlade egentligen om morerna i Andalusien. Morerna styrde Andalusien och stora delar av Spanien år 711-1492 och arvet efter dom är särskilt tydligt i södra Spanien. Utställningen var ganska liten men mycket välgjord , man hade byggt upp miljöer så som det kan ha sett ut. Det var väldigt interaktivt med datorer där man kunde få lära sig allt möjligt om morerna och deras livsstil. I ett stort rum fanns en luktutställning. Glaskaraffer med lock satt i hållare på väggen. Dessa innehöll olika dofter som var typiska i det moriska Andalusien. Parfymer , kryddor och annat kul. Det var bara att gå fram till valfri karaff , lyfta på locket , sticka fram näsan och sniffa. Kul idé även om man blev lite smått yr efter att ha luktat sig genom alla. Fast kul var det och utställningen var väldigt bra och intressant.

Jag tänkte att teaffärer skulle kunna ha ett sånt är luktrum där man kunde lukta på olika teer innan man bestämde sig för vad man ville köpa. Då skulle man också kunna gå in och lukta utan att köpa något. Idag tror jag att dom flesta ,liksom jag, skulle tycka det kändes ganska pinsamt att stå i kö en lång stund , komma fram till disken och lukta på 10-20 sorters te medan kön bakom en växer och sen inte köpa något. I affärer som säljer parfym kan man ofta gå runt och lukta på egen hand innan man bestämmer sig. Ni vet man sprutar parfym på dom där små pappstickorna luktar , slänger stickan , sniffar i en burk med kaffebönor innan man provluktar på nästa doft.


Teodling i Indien

studentekonomi

Dags för lite gnäll igen. Sen ett år tillbaka försöker jag plugga. Det är tänkt att jag ska bli lärare någon gång. Ska komplettera vissa ämnen och sen läsa in lärarbehörighet. Så klart har min ekonomi blivit mycket sämre nu när jag pluggar och är ensam med barn. Det är ju alltid billigare att bo med någon. Det skrivs ju då och då i tidningarna hur mycket bättre ekonomi sambohushåll har jämfört med singlar. Det är dyrare att bo ensam på många sätt och två sambos som arbetar heltid bör inte ha alltför stora ekonomiska problem om dom inte har väldigt dyra vanor.

Men det som har slagit mig är hur dyrt det är att plugga. Kurslitteratur för en termin kan gå på ganska många tusenlappar. Själv köper jag rätt lite kurslitteratur , tycker det går utmärkt att låna fast ibland är det lång kö på böckerna. Så är det kåravgiften som är obligatorisk men bara på 130 kronor per termin. Själv har jag även betalat till nationen och då går det på 400 kronor per termin. Fast egentligen vet jag inte varför jag gjort det. På ett år har jag inte satt min fot på någon nation och jag tvivlar på att jag kommer att gå dit särskilt mycket i fortsättningen. Är inte så intresserad av studentikosa tillställningar och tror att dom flesta nationsbesökare är betydligt yngre än mig.

Håller med Johanna när man jobbar får man EGNA pengar som man inte behöver betala tillbaka och är man ledig så är man verkligen ledig. Studielånet är ju inte särskilt frikostigt och ska dessutom betalas tillbaka. Jag har jobbat extra en del men det är inte alltid man hinner och kan sköta både jobb och studier. Fast kan man det är det ganska skönt att ha en fot i "verkligheten" också när man pluggar. Många studenter jobbar hela sommaren och har inte en enda vecka ledigt på året.

Samtidigt som det är ganska dyrt och jobbigt för mångas ekonomi när man pluggar så är det en begränsad period och sen får man förhoppningsvis ett roligt och kanske lönande jobb. Fast tyvärr är det många som lägger ner tid och pengar på långa utbildningar som har svårt att få jobb och kanske inte alls kan försörja sig på det dom är utbildade till. Enligt statistiken är det värst för dom som går olika konstnärliga utbildningar att hitta jobb eller försörja sig som konstnär efter avslutad utbildning. Lättast har vissa tekniska utbildningar.

Nu ska jag väl säga att jag har allt annat än dyra vanor och kan leva på ganska lite pengar så jag lider inte så mycket av studentekonomin. Har dessutom själv valt att plugga och trivs ganska bra med det. Fast visst ska det bli skönt att bli klar , förhoppningsvis få ett jobb och en lön varje månad.

torsdag, januari 03, 2008

svensk tystnad

Fick en kommentar av Pumita under mitt förra inlägg om smällare i Indien om att man i Latinamerika också älskar smällare. Ofta hör man pang-pang under natten och undrar om det är skottlossning men det är bara fest och är det fest ska det höras. Jag kan inte annat än instämma efter mina resor i Latinamerika.

Även musik verkar man älska i Latinamerika för speciellt i dom Karibiska områdena hör man musik överallt. Ofta medryckande salsarytmer på högnivå i ganska raspiga högtalare. Väldigt trivsamt med musik , sol , värme och folkliv. Fast en gång hörde jag om en man som skulle bo i Venezualas huvudstad Caracas några år men flyttade hem för han stod inte ut med musiken och oväsendet.

Även i Alcobendas den lilla staden norr om Madrid där jag bodde hördes mycket mer musik överallt än i Sverige även om det inte var som i dom karibiska områden där jag har varit. Det som kan slå en när man kommer till Sverige efter en längre tid i utlandet är att det är så tyst. Trafiken är inte så intensiv och högljudd som i många länder , folklivet är både glesare och tystare. Här talar och skrattar man mer lågmält och skriker inte och diskuterar vilt. Musik spelas inte särskilt högt och absolut inte för sent på kvällen om det inte är på ett disco eller liknande. Svensk tystnad är exotisk.

Nu generaliserar jag så klart oerhört som jag alltid gör när jag skriver om kulturskillnader. Men det förstår ju alla ni som läser. Jag kan lätt nämna två undantag. När vi hade inflyttningsfest i Alcobendas var vi cirka 15 personer och det var inte stökigt på något sätt , visst hade vi musik men det var inte så rysligt sent när grannarna ringde Securitas som kom på besök. Här i Uppsala där jag bor nu har jag några grannar som spelar musik ofta , gärna , högt och sent. Dessutom kan dom duscha hur sent som helst och det vet ju alla att man inte får i ett flerfamiljshus. Fast det stör mig inte. Jag har inga problem att sova för att grannen spelar musik högt. Grannar som bråkar och sånt skulle störa och oroa mig en hel del men såna har jag inte som tur är.

smällare i Indien

Så här i nyårstider då det skjuts upp mycket fyrverkerier och smälls brukar det alltid diskuteras hur jobbigt det är för många husdjur. Jag vet för när jag var i tonåren hade vi en extremt skotträdd hund och varje nyår och valborg var en plåga. Dagen efter nyårsafton rapporteras alltid om att ett antal människor har skadat sig i samband med att dom skulle skjuta av diverse fyrverkerier.

Sen några år är försäljning av smällare till allmänheten förbjuden i Sverige. Men raketer och sånt går fortfarande att köpa. När jag var liten smällde man kinapuffar , minikina , ryssar, ettöres , tvåöres och smatterband. Man kunde köpa ett stort eller litet pyropack som innehöll en skön blandning av dessa och någon liten raket eller häxvrål.

I Indien verkar man inte nöja sig med så mesiga smällare. När jag var där för några år sen firades den hinduistiska högtiden diwali som är en av årets största högtider. En vacker fest då man tänder massor av ljus överallt. Hela huset och gården täcks av massor utav ljus. Man lägger tända ljus i sjöar och floder. Ett välkänt exempel är den heliga floden Ganges. Inte bara husen tänds utan andra byggnader såsom affärer och tempel. Lamporna för lysa hela natten. Hela Indien lyser bokstavligen upp under denna pågående högtid.

På kvällen går människor på besök till varandra och affärsägarna i Dungarpur där jag var hälsade på förbipasserade och bjöd på snacks och stan var full av glada människor. Man målade också hornen på sina kor i glada färger. Familjen jag bodde hos hade målat sina två kors horn randiga i olika färger.

Men så smälls det smällare. Jag blev smått chockad när jag såg vilka enorma pjäser som såldes på marknaden. Det var inga ettöres utan nästan bomber och åldersgräns för att köpa verkar inte finnas. Smälladet lät som om man befann sig i en krigszon. Naturligtvis var det inte bara smällare utan även fyrverkerier men indierna verkar gilla smällare och då rejäla saker som är som mindre bomber. Naturligtvis dödas , skadas och lemlästas en massa indier varje gång man firar diwali. I byn där jag bodde hade en fyraårig pojke skadat sig rejält när han gick ut med en stor bomb i handen och tände på men sen inte kastade iväg den. Pojken överlevde men fick en del brännskador på kroppen och handen skulle aldrig bli som förut.


Amritsar på Diwali.

Om någon skulle bli sugen på att besöka Indien under Diwali så infaller högtiden i oktober-november lite olika dagar varje år. 2008 är Diwali 30 oktober.